Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1924 - Nordström, G. Hilding: Revolution och motrevolution i Ungarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 ö. hleölnö nordstböm
förhoppningar. Livet hade farit hårt fram med honom. Det var
helt naturligt, att en man med hans säregna begåvning, mentalitet
och livserfarenheter, skuUe bli en farlig maktfaktor för det bestående
samhället, om han fångades av den kommunistiska våldsläran. Att
hans kortvariga regemente blev en enda period av nerbrytande
terrorism, fläckad av tusende offers blod, utan en enda bestående
nyskapelse som försonande minne, berodde dock mindre på
revolutionsledarnas bristfälliga förutsättningar än på det allmänna läget och
den till religionsmysticism stegrade tron på bolsjevismens idéer.
Bolsjevismen blev ett slags folkreligion i Ungarn. Den verkade
som opium för den ene och som hetsande stimulans för den andre.
Den lovade att slå den hatade kapitalismen i stycken och att på dess
spillror resa rättfärdighetens och välståndets boningar. Den
underblåste de nationalistiska revanschstämningarna långt in i
arbetarkretsarna och korade sig själv till ententeimperialismens baneman.
Det låg mycket av demagogi i detta, men det fanns onekligen också
hos rörelsens ledare en helig tro på att man innerst tjänade den stora
världsrevolutionens sak. "Vi äro djupt övertygade om", yttrade en
av folkkommissarierna i april, ’ ’att hela Europa inom ett par veckor
skall stå i brand och att proletärdiktaturen överallt skall komma
till styret".
Och dock fördes kampen här liksom i Ryssland endast av en
handfull män: Den kommunistiska rörelsens andliga gmeralstab
uppgick iinte till mer än femtio man, och t. o. m. en förutvarande
folkkommissarie har ansett, att siffran 5,000 måste betraktas som
överdrivet stor såsom uttryck för antalet kommunistiska kombattanter.
För övrigt fanns ingen enhetlig själstyp bland de kommunistiska
ledarna. Man kunde närmast urskilja tre huvudtyper och riktningar.
Till den första är att räkna de ortodoxa och fanatiska leninisterna,
som bildade ett slags diktatur inom diktaturen, alltså det dirigerande
elementet inom revolutionen.
Den andra gruppens typer voro lika fantastiska och dogmatiska
som den första gruppens, men skilde sig från dem genom större brist
på psykisk balans. I deras medvetandes medelpunkt svävade
ständigt tanken på blodbadet som problemens lösning. En av de mest
kände bland de^^a var den för sin oerhörda brutalitet beryktade
Tibor Szamuely. Hela riktningens hållning inför revolutionens stora
etiska problem ställes i blixtbelysning av det uttalande, som Béle
Kun gjorde vid ett sammanträde i maj månad med arbetarrådet, då
han yttrade: "Jag känner ingen skillnad mellan moraliskt och
omoraliskt, jag känner blott en enda: vad som gagnar eller skadar
proletariatet. ’’
Den tredje typen avvek ganska väsentligt från de båda nyss
karakteriserade. Här träffade man den kommunistiska eliten,
idealisterna, som omfattade den nya läran med en glödande mystisk-religiös
känsla, och som enbart av etiska skäl hävdade, att kapitalismens och
krigets oerhörda brott måste straffas med skoningslöst våld. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
