Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1924 - Nordström, G. Hilding: Revolution och motrevolution i Ungarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revolution och motbevolution i ungabn 429
självuppoffrande heroism, som många av dessa ungerska
kommunister under revolutionsepoken obestridligen lade i dagen, hämtade sin
styrka ur samma slags svärmiska tro, som en gång var de första
kristnas inspirationskälla.
Rådsrepubliken hade satt sig före att i främsta rummet lösa tre
problem: produktionens och fördelningens socialisering; klassstatens,
byråkratiens och militarismens förintande; skapandet av en
kommunistiskt andlig och moralisk atmosfär. Jordfrågan överskuggade
alla andra frågor. Genomförandet av en socialisering av jorden
efter kommunistiska principer stötte emellertid genast på motstånd
hos de ungerska småbönderna. Kommunisterna ville
schablonmässigt lägga all jord över 100 s. k. joch under
produktionssainmanslut-ningar med de gamla jordägarna som driftsledare, medan böndernas
massa ropade på latifundiernas uppdelning på de jordhungrige.
Kommunismen kom sålunda att frammana en hatfylld klasskamp
mellan det stora antalet i grund och botten tämligen konservativa
småbönder å ena sidan och de nya produktionssammanslutningarnas
daglönare och driftledare å den andra sidan. Härtill kom, att den
allmänna ekonomiska politiken drevs huvudlöst, så att produktionen
försvagades, penningväsendet råkade i olag, byteshandeln
inskränktes och ersattes med smygaffärer o. s. v. För var dag, som gick,
tillspetsades motsättningen mellan land och stad. Här låg
rådsrepublikens öppna sår, genom vilket densamma skulle förblöda.
Icke heller lyckades det kommunismen att försona
industriarbetarna med sina socialiseringssträvanden. Arbetarnas frihetskänsla
reste sig mot bolsjevikemas arbetsdiktatoriska absolutism. Icke
minst opponerade de sig mot att den nya samhällsordningen lade
hinder i vägen för arbetarnas fria yrkesval. De funno sig icke i de
bristfälliga metoder, genom vilka kommunisterna sökte avskaffa
konkurrensen och fastställa pris och löner. Den rena arbetsvaluta,
varmed arbetarna blevo hugnade som ersättning för det avskaffade
penningsystemet, senterades icke. Den visade sig vara papper i
stället för bröd. Slutligen trädde nackdelarna av den stränga
centraliseringen i fråga om pix)duktion och fördelning alltföi’ skarpt
i dagen för att icke hos ai^betarna framkalla tvivel på hela
systemets fundamentala hållbarhet.
Om det också lyckades sovjetstaten att krossa den gamla
byråkratien, hade den ingen framgång i sina strävanden att ersätta den
gamla uppsättningen av statstjänare med ny förvaltningspersonal.
Den blev inkompetent och månghövdad. Landet började att
upplösa sig i små proletär-feodala provinsvälden, som vållade en
förvaltningsanarki, över vilken även folkkommissariema beklagade sig.
Med en dylik apparat skulle alltså den nya staten styras. Det gick
endast genom ett tvångsregemente, som militariserade hela samhället
och alstrade korruption och misstro. Den nya atmosfär i samhället
man förväntat sig, och i vilken kommunismens kultur skulle blomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
