Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Olsson, Olof: Var eller varannan dag? (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vah elleb väkann-an dag? 453
aren barnen i Bråten och Stolpetorp och Aborrtjärn, som brunno av
iver om morgnarna att komma i väg och som ingenting i världen fick
hindra. Men skolan har en farlig fiende i hästen och hunden och
gårdens alla djur och sysslor, och få de hjälp av föräldrarna, kunna
de göra stora ting och göra en kort väg till skolan lång. Jag är
inte säker på, att man inte därigenom hindrar barnen i dera^
utveckling : att man inte därigenom stäcker den lust att övervinna
motigheter och den vilja att komma fram, som annars skulle lyfta dem
över vinterns värsta driva som fågelvingar.
Från samma utgångspunkter komma Linköpings domkapitel och
frih. Adelswärd, som naturligt är, till samma slutresultat: att i
sådana skolor, där en stor del av barnen ha över 3 kilometers väg, där
är varannandagsläsningen problemets enda rimliga lösning.
Herrarna i domkapitlet förklara, att de långväga barnen ’^kunna
ha anspråk på att ej bliva sämre ställda än sina närmare skolan
boende kamrater’’. Det vore en enkel gärd av rättvisa att söka ordna
det så, och man sitter i en spänd väntan och tänker för sig själv: är
det månne skolbilarna, som leka lektorerna i hågen? Men visst inte!
De långväga barnen ha rätt att inte bli sämre ställda, och därför —
böra alla de andra ha det lika dåligt. När inte alla kunna få
heltidsläsning, bör ingen ha heltidsläsning, det är en slutsats som dragés
under applåder. Och man sitter lite varstans i bygderna med
timi-stocken i hand och mäter och mäter för att om möjligt inte komma
under de fatala 3 kilometerna.
Jag vet mycket väl, att man säger, att halvtidsläsningen i de
trakter, som det här gäller, inte är dålig, att den är lika bra eller bättre
än heltidsläsningen. Men det faller sig svårt att tro på insikten i vad
som säges. Alla äro ense om att läsningen var dag är den bästa
skolformen ’’i städer, större samhällen och tätt befolkade bygder’’.
Vad är det då som sker, när skolformen flyttar från Linköping ut
på landet ? Om lärarna ha samma kvalitet, och barnen och böckerna
ha samma kvalitet, vad är det som är sämre? Skolvägen. Det är
kärnpunkten i denlektorala förlmnnelsen. Varannandagsskolan var
ju så förträfflig, därför att barnen lärde sig allting fortare och
bättre, därför att de kände större håg och intresse för arbetet,
därför att deras fysiska och psykiska uthållighet var större, därför att
de kommo utvilade och med friska krafter till dagens arbete, därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
