Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Olsson, Olof: Var eller varannan dag? (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 OLOP ÖLSSOK
att — vägen krävde vila varannan dag. Men hela den länga och
gladlynta raden av omskrivningar av samma sak faller på den
villfarelse om vägen, som jag tror mig ha visat upp i det föregående.
Men alldeles oberoende av alla statistiska tabeller och oberoende
av den mänskliga dårskapen — vi komma inte ifrån, att det finns
vägar, som äro långa, besvärliga, omöjliga nästan att komma fram
på, och att det finns barn, som äro klena. Och hnr vi än ordna det
med heltid eller halvtid — på den vägen lyfta vi inte bort alla de
skolgångens vedervärdigheter, som kunna falla på somliga barns lott.
Frih. Adelswärd ger en bild ur livet: en moder, som skildrar ’ ’hur
hon tidigt på morgonen i djupaste mörker måste med lykta följa sin
lilla flicka till sjön, som, om icke isen var gångbar, passerades med
båt, varefter flickan hade att fortsätta sina 5, 6 kilometer, mest på
mer eller mindre obanade skogsstigar till skolan, för att sedan gå
samma väg hem, dit hon också i mörkret anlände sent på
eftermiddagen, dödstrött och ofta genomvåt. Det gällde då att hastigt få de
våta kläderna av kroppen och bädda ned henne i sängen för att
fortast möjligt få henne att somna."
Det hela är en beklaglig historia, som föräldrar inte utan knot
kunna finna sig i. Men det är mer än beklagligt, att dylika
förhållanden tagas &om förevändning för att barn, som bo in på
skolhus-knutarna, skola slippa undan läsningen varannan dag.
Heltidsläsningen blir ju inte sämre för de många, därför att den inte kan
utnyttjas av ett mindretal. Och de senares halvtidsläsning behöver
inte bli för usel, om den klokt ordnas. Landsbygdens skolväsende
]nåste alltid räkna med svårigheter, som ingen känner till i staden.
Men problemet kan aldrig vara att samla ihop alla de^a i en binge
och säga: se här — nu måste vi ha halvtidsläsning. Det är väl
snarare detta: att sÖka lösa den knuten, att när skolan inte kan flyttas
till varje gård, får varje gård flyttas till skolan.
Lösningen dröjer kanhända, pch under tiden får det göras
någonting annat.
När jag strövade igenom Holaveden, blev det klart för mig, att
man borde lägga det till rätta bättre för sådana barn, som äro klena
— antingen av födseln eller mera tillfälligtvis — och sådana, som
ha de allt för långa och allt för besvärliga vägarna. Deras skolgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
