Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Vessby, Hadar: Finländska nationalitetsproblem i nordisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 hadab vessby
Svenskarna ha likväl under de sista åren vunnit framgångar i sin
strävan mot ett autonomt Svenskfinland; här må endast erinras om
tillkomsten av det svenska biskopsstiftet och den svenska avdelningen
inom skolstyrelsen. Längst i strävan efter självbestämningsrätt gå
de s. k. österböttniska separatisterna, vilkas viktigaste språkrör är
Wasabladet. Men även söderut ha de många meningsfränder, främst
bland ledarna att nämna Svenska Folkpartiets generalsekreterare,
red. Colliander, och Svenska riksdagsgruppens förre ordf., prof.
Est-lander, vilken omfattar tanken i princip om än i modererad form,
samt den utanför politiken stående författaren och
litteraturhistorikern Arvid Mörne.
Som känt led den extrema avsöndringspolitiken ett nederlag vid
det senaste riksdagsmannavalet. De som, i likhet med många finnar,
anse en alltför vidsträckt självbestämningsrätt för svenskarna vara
av ondo, vunno majoritet vid valen. Dessa — längst härvidlag går
en av representanterna för Åboland, direktör Amos Andersson —
hålla före, att bristen på egentliga språkgränser hart när
omöjliggöra skapandet av en svenskspråkig kanton. Även om detta vore
möjligt, vore det oklokt, då därigenom svenskarna skulle bli
avsöndrade från Finland i övrigt och gå miste om allt inflytande på
landets ledning och förlora alla livsmöjligheter inne i landet. Detta
vore inte endast ett dråpslag mot svenskarna själva utan även mot
hela Finland, menar mången, ty hänvisade endast till det svenska
kustområdet skulle svenskarna inte finna användning för alla sina
ämbetsmän, läkare, lärda, ingenjörer o. s. v. utan ett överskott av
kulturell kraft och förmåga skulle uppstå.
De i valstriden besegrade se en fara för den svenska folkstammen
i stridens utgång. Redan nu finnes i de svenskes läger mången
mörkt seende pessimist, som fruktar, att den svenska minoriteten
skall uppsugas av den finska majoriteten. Anledningar till farhåga
ge bl. a. de politiska förfinskningssträvandena och den relativt
starkare folkökningen bland finnarna. Kanske ligger en ändå större
fara i svenskarnas icke nog stora samhörighetskänsla, i deras
emigrationslust och deras oförmåga att kvarhålla svensk mark i svensk
ägo. Axel Lille har betecknat jordfrågan som den svenska
nationalitetens livsfråga. Men även denna sak har mer än en sida. Det
synes ej uteslutet, att just den svenska allmogens egenskap av
bondebefolkning kan innebära en risk. I saknad av en talrikare
arbetarebefolkning kan ej de breda lagren få del av den folkliga väckelse, som
kan följa med en stark arbetarrörelse i form av studieverksamhet
och annat. Dessutom kan finsk arbetarinvasion befaras till de
svensktrakter, där industri kan uppstå. Farhågorna böra emellertid
ej överdrivas, ty aldrig hittills ha de varit mindre befogade, enär
den svenska kulturen i Finland nu står högre än någonsin förr.
Det finländska nationalitetsproblemet är mer än svårlöst. Det är
inte av det slaget, att det kan lösas med järn och blod: Om så varit
fallet, vore finnar och svenskar oskiljaktligt hopsvetsade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
