Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - F. W.: Nationalekonomen och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
F. W.
dre en arbetare arbetar, dess mera arbete blir det över åt de andra";
och man anser det vara en viktig uppgift att "skapa arbetstillfällen".
Tyvärr lyckas prof. B ej finna det avgörande tankefelet i denna
åskådning, och hans utredningar torde därför icke övertyga någon,
som icke redan förut är övertygad. "Om vi" — säger prof. B. —
"utgå från den tankegång, som ligger till grund för det anförda
yttrandet, skulle svaret se ut ungefär så här. Antag att det finnes
ett arbete, som avkastar 20 kr. pr dag och för vars utförande två
stycken arbetare kommit att anställas. . Om nu i stället en arbetare
utfor det, så kommer han att tjäna 20 kr. i stället för 10. Han
kommer då att efterfråga dubbelt så mycket varor som förr. För dessas
framställande fordras mera arbete, och det kommer sålunda att på
andra håll skapas nya arbetstillfällen. Den arbetare åter, .som blev
ledig, kan ej gärna bli sysslolös under hela sitt liv. Om vi antaga
att han tjänar 15 kr. på sin nya plats, så komma båda dessa arbetare
att efterfråga för 35 kr. varor pr dag mot för 20 kr. förut. Det
kommer sålunda att efterfrågas mer varor än förr; arbetstillfällenas
antal kommer att ökas i stället för att minskas och arbetarnas
inkom-vster växa — alltsammans en naturlig följd av den ökade
produktiviteten".
Ovanstående utredning må ha vilket objektivt värde som helst,
så är den dock meningslös från den utgångspunkt, varifrån förf.
förklarat sig vilja betrakta frågan, ty den åsikt han vänder sig mot
är just grundad på tron, att "arbetstillfällena äro begränsade".
För den arbetare, som blir ledig, står ingalunda, menar man, med
säkerhet några arbetstillfällen öppna. Visserligen är det väl troligt,
att han till slut kan få arbete, men han uttränger då måhända en
tredje etc. med resultat, att störningen ger sitt tillskott till den stora
skaran av arbetslösa. Nu är det ju otvivelaktigt, att det till slut
finns — och måste finnas — arbetstillfällen för alla. Så till vida
är naturligtvis den åskådning, B. vänder sig emot, felaktig. Men det
kan hända, att de sämsta av arbetstillfällena under vissa
omständigheter äro så litet givande, att människorna vägra att acceptera dem.
Man ser, hur hela arbetslöshetsproblemet måste komma med i
utredningen, och hur litet prof. B. hjälpt dem, han närmast haft i tanke,
att genomskåda problemet.
Man får, när man läser prof. B :s otillfredsställande utredning av
denna fråga, ett starkt intryck av hur vansklig verklig god
popularisering av en vetenskap är, och man inser, att populariseringsar¾ete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
