Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Händelser och spörsmål - Äro vi liberala?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Äro vi
fi be ra/a?
Naturligtvis! Vårt partis huvudorgan förer sedan fyrtio år
tillbaka i sin vinjett franska revolutionens stolta lösen: frihet,
jämlikhet, broderskap. Och samma lösen har ljudit under
århundradets lopp på otaliga socialistiska möten världen runt. Om man med liberalism
skulle mena de allmänna idéer om individens frihet gentemot auktoritärt
förtryck, som burit hela nya tidens kultur, så äro vi naturligtvis liberala och ha
alltid varit det.
Men detta vore att för liberalismen expropriera värden, som funnits långt
före densamma och som äro gemensamma för skilda strömningar. Liberalism i
egentlig mening är det ekonomiska system, som proklamerades som den
uppåtsträvande borgarklassen: laissez-faire, laissez-aller.
Vi påstå naturligen ej, att liberalismen nu skulle vara detsamma som för
hundra år sedan. Det vore en orimlighet. I en värld, som ständigt ändras,
måste även människornas politiska .och ekonomiska synpunkter ändras. Om
klassisk liberalism är laissez-faire, så är modern något sådant som laissez-faire
så långt som möjligt. Programmet är obestämt. Men så måste det bli, så snart
man lämnar en absolut riktlinje.
Socialdemokratin är naturligtvis också något annat nu än för femtio år
sedan. Även den står under utvecklingens lag. Men om man kan säga, att
liberalismen i princip förändrat sig genom att modifiera sin princip, så gäller detta
icke socialdemokratin. Av det enkla skälet, att denna aldrig såsom liberalismen
utformats eller kunnat utformas till ett färdigt system. Om liberalismens
princip är nonintervention i det ekonomiska livet, så är socialdemokratin
intervention. Men lika lätt som det är att bygga ett fast system på den förra, lika
omöjligt är det på den senare grunden. Det blir alltid spörsmål, huru mycket
och hurudant ingripande.
Då man vill visa, att socialdemokratin modifierat sin syn och blivit liberal,
nödgas man till utgångshypotes uppställa teorin att socialdemokratin egentligen
är den absoluta statsäganderättens, statsdriftens och statsregleringens parti.
Men detta är falskt. Statssocialism har aldrig varit mera än en bland många
utformningar, och socialdemokratin har aldrig knäsatt den som generellt
program. Icke ens i sina äldsta manifestationer. Vi skola villigt erkänna, att
särskilt Engels och i yngre dagar Kautsky hävdat — om ock i obestämda ordalag
— ett slags centralsocialism, som i praktisk utformning måste bli statssocialism.
Vi skola erkänna, att nutidens socialdemokrater i regel tillmäta centralisationen
i statens hand av ekonomisk verksamhet mindre vikt än t. ex. på 80- och 90-talen.
Men detta är blott reflexen därav, att den ekonomiska utvecklingen ej befunnits
gå så entydigt och schematiskt i centraliserad stordrifts tecken, som man då
trodde. Från den utgångspunkten, att alla näringsgrenar i "det privata
initiativets" hand utvecklade sig till nationella truster, var ju statsövertagandet
en naturlig lösning på uppstående problem. Det skulle ha så blivit även för
liberal politik. Men med förutsättningens ändring ändrades naturligt
uppfattningen om lösningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
