- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
69

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Magnusson, Gerhard: Arbetaren Hj. Branting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARBETAREN HJ. BRANTING

69

kände sig rent kuslig till mods och ställde den frågan inför sig, om
det verkligen var lönt att längre fortsätta detta uppslitande och
otacksamma arbete.

Han besvarade i så fall den frågan med att saken måste gå över
allt annat och att den heliga kampen för idén icke fick svikta. Och
han fortsatte sin krävande journalistiska verksamhet, även om han
för några år gjorde sin ställning något friare med avseende å
möjligheterna till förvärvsarbete på andra områden, och han var all jämt
den i rörelsens alla viktiga angelägenheter lika oumbärlige som
outtröttlige hjälparen och stödjaren. För resten ville man ha honom
med överallt där det var fråga om att behandla parti- och
organisationsangelägenheter, och märkvärdigt nog syntes han räcka till
överallt. Särskilt var det den över allt annat dominerande
rösträttsfrågan som tog sin anpart av hans intresse och tid och för den som
minns de upprörda dagarna för valen till första folkriksdagen 1893
är den känslan alltjämt lika stark, att Hj. Branting vid den
manifestationen var den verkligt ledande och tongivande för hela den
vänster som på allvar ville någonting.

Det var också en glädje att leva den tiden, även om framstegen
voro små och sällsynta. Fastän man var en omyndig pojke själv
gick man ur hus i hus och skaffade namnunderskrifter till förmån
för denna första folkriksdag och sedan agiterade man för deltagande
i valet även om man ej fick rösta själv. När valresultatet i
Stockholm blev känt, utlöstes en verkligt glad segerkänsla hos Stockholms
arbetare, en sådan där känsla som blev uppfostrande, i det den
räknade segern som en belöning och tog den som en maning att icke
förtröttas i arbetet.

Segern var heller inte så dålig. Genom omöjligheten att komma
överens med liberalerna, som ville på hela huvudstadsbänken giva
socialdemokraterna två platser, kom partiet att gå fram med egna
listor, endast upptagande två av de liberala, Julius Mankell och
David Bergström, vilka kunde anses vara rösträttsrörelsens främsta
män. Resultatet av valkampen blev att den socialdemokratiska
listan segrade med stor majoritet. Branting och Landin, som voro
upptagna även på demokraternas lista, fingo över 19,000 röster och
de övriga socialdemokraterna över 13,000. Den liberala listan erhöll
något över 9,000 röster. Men när resultatet för hela landet blev
känt, befanns det att liberalerna ändå lågo med ett tiotal röster över
de förenade demokraterna och socialdemokraterna. Denna majoritet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free