Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Magnusson, Gerhard: Arbetaren Hj. Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
OERHABD MAGNUSSON
använde de sig av på det sättet att ingen socialdemokrat mer än Axel
Danielsson, som vid det tillfället funnit nåd inför liberalerna,
erhöll plats i något utskott. Således kom Branting att bli utanför
allt utskottsarbete, men det hindrade dock icke att det blev han
som fick formulera det slutliga manifestet, som gav uttryck åt
folkriksdagens ställning.
Den därpå följande folkriksdagen, år 1896, kom aldrig att bli vad
man tänkt sig, ty den tog försiktigt avstånd från all tanke på
storstrejken som påtryckningsmedel, och när Branting det året, trots
den borgerliga samlingen emot honom och trots hans
uppseendeväckande fredstal på 1 maj, blev vald till riksdagsman, kunde man
nästan säga att med honom hela rösträttsfrågan kommit i annat
läge. Det låter ganska överdrivet, men stämningen var verkligen
den tiden sådan att man redan då litade så oerhört mycket på
Branting. Och den segerfest, som firades på gator och torg den natten
då valresultatet blev känt, har väl knappast haft sitt motstycke
sedan.
Ja, det var roligt att leva den tiden, ty varje liten framgång
fröjdades man åt och läste med rörande förtjusning Socialdemokratens
inregistrering av de glada händelserna. Men också motgångarna
kändes. Det var som ett slag i ansiktet på hela rörelsen, när försök
gjordes att genom lagstiftning eller ordningsföreskrifter på
godtycklig administrativ väg komma arbetarklassens rörelsefrihet till livs,
det var som en maning till enig uppslutning just kring Branting
varje försök från de maktägande att kringskära hans i rörelsens
namn fordrade yttranderätt. Tillfällena voro många och användes
skickligt i propagandasyfte.
Man var van att sluta upp omkring Branting, ty för varje stor
och för arbetarklassen viktig fråga var han alltid vaken och färdig
att giva den en belysning som av arbetarna förstods och gillades.
Detta gjorde han först och främst i tidningen och det gjorde han
också i riksdagen där han under sex års tid var ensam
socialdemokrat. Man måste oförblommerat erkänna Brantings styrka däri att
han lyckades hålla kampen om rösträtten på ett så högt plan som
han gjorde. Däri låg mycket av uppfostrande betydelse för
arbetarklassen, ty det förledde icke till utsvävningar av den
patentrevolutionära art, som då företräddes av vissa anarkistiska element inom
rörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
