Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
C. N. CARLESON
dan till åren, hade kort förut i "Neue Zeit" — se där för övrigt en
artikel om Sverige av Branting — i spirituella artiklar behandlat
såväl kristendomens uppkomst under aspekten av
Medelhavsområdets och särskilt Roms politiska och sociala förhållanden som även
nya teorier på släkt- och familjerättens områden, tyngst och
djärvast framförda av Lewis Morgan, Kowalevsky och Engels.
Personnamnen i 1 :sta Moseboks släkttavla, dessa 800 à 900 år gamla
Methu-salemider avslöjades i den nya teoriens ljus som stfamindividualiteter,
som släktgrupper och släktled. Branting, som i sitt religiösa
föräldrahem kanske lärt att grubbla över dessa naiva halvsägner, visade
sig alldeles särskilt intresserad av denna marxistisk-evolutionistiska
förklaring av dem. I sina föreläsningar markerade han starkt detta
uppslag — ett av de få tillfällen, där man icke kunde spåra ett
dags-politiskt bisyfte. Han var då tydligen inne i samma lugnare rymd,
där han besökte någon gång sin ungdoms penater — på
Observatorium eller kåserade om någon "no va" (nyfunnen stjärna).
Han var för övrigt allra trevligast, då i trängre krets en lättare
kåseri-teoretisk konversation — det blev nu möjligt blott i de yngre
åren — gick av stapeln. Eljes kunde det vara både si och så med
humöret. Ena dagen flämtande spring efter möteslokal, andra
dagen hetsiga riposter mot en ofta erbarmligt grov och ytlig
borgarepress. Nutiden kan gärna få veta att termen "borgarepress" låg
icke så sällan på tungan och med eftertryck och mening.
De många praktiska bestyren och bekymren, vakthållning på flera
fronter, hans krafters absorbering i riksdag, styrelser, kommittéer
och i en journalistik, som ensam kunde ha krävt sin man, lämnade
emellertid föga <tid övrig till teoretisk fördjupning. Det blev att
gripa i flykten huvudmomenten i en utomlands fortskridande
diskussion med "Neue Zeit", "Sozialistische Monatshefte" och några
franska socialistiska revyer som arena, det blev väsentligen att
intuitivt improvisera sig fram. De första enkla och korta
programsatserna hos oss kändes med vart år alltmer otillräckliga, men det
hjälpte sig ändå, även om teorien stundom blev något omaka i sele
och spann med’ taktik och praktik. Undertecknad minnes vilket
hjärtans gott skratt Branting fick en gång, då under ’
’revisionis-mens" första Bernstein-attacker mot "den segerkrönta taktiken"
den ärrige, härdade praktikern och veteranen Ignaz Auer hade
skrivit till Bernstein: "Lieber Ede, solches tut man, aber so etwas sagt
man nicht". Denna biskop-Brask-lapp från Auer till Bernstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
