Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR BRANTING — TEORETIKERN
83
väckte även stormande munterhet vid den tyska partidag, där den
råkade bli uppläst. Den svenske evolutionssocialistens levnadsväg
var strödd med många tysta reservationer, men de voro ingalunda
av samma omoraliska och farliga slag som Loyolas lärjungars ’
’reservatio mentalis". De voro den slutligen oundvikliga koncessionen åt
material, miljö, förhållanden, varmed man hade att räkna och
arbeta, Branting hyste visst icke något vulgärt förakt för teorier —
det vore fullkomligt skevt att så tolka den relativt ringa skörden
efter honom på teoriernas och konceptionernas fält.
Kanske man bäst förstår hur härmed förhöll sig, om man drager en
parallell mellan hans verksamma livs inriktning och hans
övergivande i unga år av matematik och astronomi; av sin matematik hade
han stort gagn i de försäkringstekniska undersökningar, som ligga
till grund för vår invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Här
tangera vi då känslans och känslighetens terräng i hans psyke, ty endast
brinnande iver och nitälskan att följa vad August Strindberg hade
siat i "Sömngångarnätter" i strofen: "Nu kommer nyttan, nyttig
för alla", kunde hos honom ha varit drivfjädern att kasta sig ut i
det brusande livets stormvirvlar för att frigöra och främja denna
"nytta". Man kunde även få höra honom yttra: "Allting blir
numera politik — till och med teater och konst". Och det sades utan
någon som helst elak ironi. Så blev han den politiske tänkaren och
den politiske praktikern.
Detta drag i hans andliga status, som sammanhängde med en snabb
och skarp uppfattning av människors, gruppers och klassers sätt att
se tingen, deras mer eller mindre dunkla "träng" och av deras av
livssituation och sociala förutsättningar beroende beslutsamhet och
handlingskraft gjorde honom i de flesta fall oemottaglig gentemot den
sek-terism, vartill idéers, tesers och teoriers överspänning lätt kan
vilseleda rörelser, som eljes i sig bära den kraftigaste sådd till
massomfattning. "Jag fruktar att det här blir slipstenar för dem", kunde
han varna, då något opus föreföll honom alltför "sublimt". Med
sin rika erfarenhet skulle han säkerligen kunnat giva oss en teori
om "massan". Då i Viktor Lennstrands dagar ateistisk utilism —
en senfödd telning därav har infekterat det bolsjevikiska
"Mosko-vitien" — fångade aktiva, energiska, vaknande skaror och blicken
hotade att rätt betänkligt riktas bort från de för en kämpande
arbetarklass centrala politiska och sociala spörsmålen, fronderade
Branting mot denna ensidiga avböjning av intresse och "världsförbätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
