- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
107

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENÈVEPBOTOKOLLET OCH FBEDEN

107

visat sig vara någon särskild lycklig politik. Det är långt ifrån
givet, att vi behövde dragas in i en konflikt mellan Finland och
Ryssland, då det senare aldrig manifesterat någon åtrå att slå under
sig svenskt område eller inkräkta på våra intressen. Den av
överhettade nationalistiska hjärnor hopfantiserade myten om Ryssland
söm den annexionslystna grannen, vilken blott lurar på tillfälle att
kasta sig över oss, torde väl i det stora hela förlorat sin makt över
sinnena. Det är blott sorgligt att se våra högsta militärer, såsom
generalstabschefen, laborera med dylika utgångspunkter, då de skola
taga ställning till vårt försvarsproblem. Risken ligger naturligtvis
i ett allmänt europeiskt krig. Det torde ej vara för mycket sagt
att påstå att vår neutralitet under ett dylikt skulle utsättas för
större påfrestningar än -under världskriget, i hög grad just på grund
av Finlands och de baltiska staternas förhållande till Ryssland, som
i synnerhet skulle bli ohållbart om en finsk-baltisk-polsk allians
tillkomme. Därför vore den säkraste garantin för oss ett
grundbe-fäst vänskapligt förhållande mellan framförallt Finland och
Ryssland, som å ena sidan skänkte Finland en känsla av tryggt
samförstånd, å andra sidan eliminerade det irritationsmoment, som en
allianspolitik från randstaternas sida skulle utgöra.

Från svensk sida påpekades under den offentliga
diskussionen om den Cecirska garantitraktaten att Sverige icke skulle
kunna ge de begärda garantierna om hjälp vid ett
oprovocerat anfall på dess grannar eftersom vi ej ägde kontroll över
dessa länders utrikespolitik. I annat fall riskerade vi att bliva
utdragna i de äventyrligaste förvecklingar. Konfliktanledningar
skulle kunna uppkomma, utan att vi ägde någon möjlighet att häva
dem, sprängämnen hopas utan att vi kunde göra något för att
förhindra en explosion. Först när minan sprungit, skulle vi få ingripa
och då för att med vapen i hand bistå i en situation, vars orsaker
vi ej haft möjlighet att kontrollera än mindre motverka.

Skulle vi undertecknat garantitraktaten, hade vi med ett penndrag
förändrat alla förutsättningarna för den politik, på vilken vår fred
i så hög grad vilat, och frånhänt oss rätten att själva bestämma i
dessa livsfrågor.

Men måste vi å ena sidan vägra att giva de oförbehållsamma
garantier, som krävdes i den s. k. garantitraktaten, kunna vi å andra
sidan icke förneka vår plikt att bidraga till fredens befästande, även
när det gäller förhållanden mellan andra stater. Vi erkänna
därmed icke blott ett allmänt indirekt fredsintresse utan vårt eget di-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free