- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
114

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

OSCAR THORSING

tionernas förbund kan därvid blott underlätta närmanden mellan
parterna och genom att utveckla det ekonomiska, finansiella,
politiska, sociala och humanitära samarbetet mellan folken ständigt
förminska olägenheterna av rådande förhållanden.

Det på japanskt initiativ införda tillägget i protokollet ger
emellertid en betydelsefull fingervisning om den rätta vägen. Frågan
gällde härvidlag icke de bestående fördragen utan staternas
nationella suveränitet. Om en part förklarar att tvisten rör en fråga,
som den internationella rätten överlåter åt parten att ensamt avgöra,
måste skiljedomarna inhämta fasta domstolens utlåtande.
Förklarar domstolen att så är fallet gäller detta som lösning. Enligt den
ursprungliga texten i protokollet skulle följden blivit den att om
motparten icke respekterade detta utslag och krigstillstånd inträdde
skulle denne automatiskt utsätta sig för sanktioner. Den japanske
representanten gjorde med mycken styrka gällande att man icke
finge tillämpa reglerna för utpekande av angriparna på samma
rigorösa sätt i ett fall då det gällde en fråga som undandroge sig
internationell lösning som då frågan kunde gå till skiljedom i vanlig
ordning. Antag att en stat A gjorde gällande och domstolen
bekräftade att den fråga tvisten gällde endast tillkomme A att avgöra.
Om den andra parten i tvisten, staten B, ej kunde nöja sig härmed
utan vidtoge mått och steg för att tillvarataga sina inressen, som
kunde vara livsviktiga, och krig till följd därav utbröte, skulle B bli
ansedd som angripare samt utsatt för sanktioner. Vad som gav
särskild styrka åt den japanska ståndpunkten var naturligtvis den
oroliga situationen i östern och de japanska emigrationsbekymren. I
händelse av en tvist angående denna sak, mellan Japan och någon
av de länder, till vilka den japanska emigrationen gick, skulle
domstolen sannolikt endast kunna erkänna t. ex. Förenta Staternas
uteslutande behörighet beträffande dess immigrationslagstiftning.
Japan skulle med andra ord stå utan möjlighet att få rättelse till stånd
i en fråga som det framför alla andra betraktade som en livsfråga.
Situationen skulle kort sagt bli densamma som när en stat, vilken
led under av fredsfördragen fastställda outhärdliga
gränsförhållanden, vädjade till rådet eller domstolen. Svaret bleve detsamma i
bägge fallen nämligen att protokollets skiljedomförfarande ej kunde
tillämpas och att om krig utbrutit och utslaget ej respekterats den
lidande staten skulle bli behandlad som angripare. Vilken brist
detta var i protokollet framstod med fullständig klarhet. Men me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free