Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Fried, Leon: Kristendomens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS UPPKOMST
217
ning av persiska föreställningar, babyloniska myter, syriska
kult-f ormer och hellenska spekulationer. Den blev de romerska
soldaternas speciella kult och under Julianus Apostata till och med
för en kort tid romersk statsreligion. Medelpunkt i denna kult var
guden Mithra, medlaren -mellan himmel och jord. Mithra ansågs
ha stigit ned till jorden, där levat en människas liv och utfört många
under; efter en sista måltid med sina anhängare hade han farit till
himmelen i en brinnande vagn. Vid världens slut skall han
återvända till jorden, återuppväcka de döda och hålla dom.
Mithra-dyrkarna bildade organiserade församlingar, som hade ett flertal
ceremonier, s. k. invigningar eller "sakrament". Bland dessa var
dopet, som skedde genom neddoppning, och som enligt Tertullianus
symboliserade uppståndelsen från de döda (jfr den kristna
döpelsens symbol). Man firade även en gemensam helig måltid, varvid
man invigde* och utdelade bröd och en kalk med vatten eller vin till
de troende, som kallades för "bröder". Denna måltid skulle dels
vara en åminnelsemåltid för att fira minnet av den måltid, som
Mithra höll med sina följeslagare före sin himmelsfärd, dels ett
mystiskt medel att tillägna sig gudomliga krafter och ett evigt liv.
Paralleller till denna nattvard finnas för övrigt i de flesta
orientaliska mysteriekulter från denna tid. I en ännu bevarad Mithraliturgi
kunna vi skönja den ceremoni, varigenom de troende sattes i
gemenskap med guden såsom en genom ett symboliskt-mystiskt döende
och en pånyttfödelse åstadkommen försoning och livsförlängning,
varför också de invigda kallades "födda på nytt till evigt liv"
(renati in œternum). Den regelmässiga kulten bestod i en bön till
solguden, som lästes tre gånger dagligen; en särskild gudstjänst ägde
rum på solgudens dag, söndagen. Den förnämsta högtiden var
solgudens fest, som firades den 25 december. Helt visst har läsaren
redan dragit sina slutsatser — likheterna mellan de ovan omtalade
ceremonierna och de kristna sakramenten äro så iögonfallande både
beträffande de yttre formerna och de föreställningar, som ligga
bakom dessa, att vi knappast behöva påkalla läsarens
uppmärksamhet. Den kristna nattvarden som är instiftad till minne av Jesu
sista måltid med sina lärjungar täcks ju fullständigt både till form
och innehåll av Mithramåltiden.
Vi få nu bevittna, hurusom Jesus i de syriska församlingarna blir
föremål för den dyrkan och kult, som kommer de
hellenistiskt-orien-taliska gudomligheterna till del. Han blir Guds son, som nedstigit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
