Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
ERNST V. ASTER
kyrkoväsen. Vilken religion kan bättre passa den jordiske
"Leviathan", staten, än en som uttryckligen förklarar, att dess rike icke
är av denna världen och som fordrar såsom enda förberedelse för
det tillkommande lydnad under lagarna, uppfyllandet av den
undersåtliga plikten? Sålunda leder frihetsidealet, tillämpat på staten,
till att den enskilde bindes och blir rättslös. En sista fråga återstår
för Machiavelli. Saknas den starka statsmakten, har det till följd
förfall, anarki. Den enskildes egoism upplöser gemenskapen. Stark
statsmakt fordrar enhetlig ledning. Men vem garanterar, att icke
statens ledare själva äro egoister, att de, i stället för att fullfölja
statens mål, utnyttja makten till att främja eget bästa och sätta
detta som mål i stället för statens makt och bestånd ? Från
machia-vellistisk ståndpunkt finnes blott ett möjligt svar: "Furstens"
ställning måste vara sådan, att hans personliga intresse, hans väl och ve
äro oupplösligt förbundna med statens. Den machiavellistiska
staten, den starka statsmakten, som icke är annat än makt och som
gör den enskilde till sitt verktyg, kan aldrig och ingenstädes äga
bestånd, om icke där finnes en enskild person eller ett stånd, som
med rätt kan säga om sig själv: "Jag är staten". För dessa
sammanfalla då det personliga och statsintresset. De ha genom statens
makt och storhet en påtaglig fördel.
Hugo Grotius är en son av de fria Nederländerna, av ett
blomstrande statsväsen, i vilket världshandeln skapat rikedom och välstånd.
För Machiavelli var staten utgångspunkten i hans tänkande, och
rätten statens medel att underordna den enskilde, därför upphör
rätten för honom där statens gräns går. Grotius utgår från rätten,
staten är denna rätts garant. Rätten går logiskt före staten, och
statsmakten tillskapades för att skydda denna rätt, som därför ej
upphör vid statsgränsen. Detta innebär att det finnes, åtminstone
principiellt, en "folkrätt". Denna rätt är emellertid betecknande
nog i första linjen rätten till egendom. Än mer: varje annan rätt,
som staten måste skydda, underordnas logiskt denna rätt till
egen-dem. Livet, kroppen, arbetsförmågan äro så att säga människans
första egendom, hennes uregendom. Men med denna bliva de
ägodelar, som hon förvärvar eller ärver, ställda på samma linje. Det
ena som det andra är "egendom". Blott emedan och blott varest
det finnes egendom, som kan stjälas, är staten nödvändig — för att
förhindra tjuvnad, allmänt taget det våldsamma ingripandet i den
personliga sfären, i allt det varöver människan fritt kan förfoga
som sin egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
