Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATISKA UTVECKLINGSLINJE^
275
Därmed är liberalismens grunduppfattning beträffande statens
väsen och begrepp angiven. Den "frihet", från vilken den utgår,
är icke statens frihet, utan individens, personlighetens. Därur
följer emellertid under liberalismens vidare utveckling, att det
viktigaste problemet blir skyddet av individen och hans rätt, hans
personlighets- och egendomssfär mot möjliga övergrepp från staten själv,
respektive från dem, som ha dess maktmedel i sin hand. Till lösning
av denna uppgift uttänkte man det bekanta begreppet
"statsmaktens delning". Att den oinskränkta trosfriheten hör till de
personlighetens rättigheter, som i första rummet kräver skydd,
sammanhänger med tidens utveckling. Härtill kommer emellertid
ytterligare : i och med att borgardömet trädde i strid med f eodalismen
utpräglades det specifikt borgerliga egendomsbegreppet och
förklarades som det enda giltiga. Blott det som beror av arbetet och
sammanhänger med arbetet är egendom. Den som gräver ned sitt pund
(här spelar kalvinismen in), den som låter sin egendom ligga i
lägervall, han förlorar rätten till den. Å andra sidan kan min besittning
vara så stor som helst. Om jag låter den arbeta, om jag gör den till
räntebärande kapital, till produktionsmedel, som skapar nya värden
i min hand, så har jag oinskränkt rätt till den. Även att låta den
gå i arv till mina barn. All egendom är enligt denna åskådning
egentligen egendom till produktionsmedlen (och arbetets frukter).
Det ursprungliga produktionsmedlet är den egna kroppen; allt det
övriga är så att säga en utvidgning av denna. Den egendom; om
vars rätt icke minsta tvivel kan råda, är just kapitalistens, vore det
så endast ägarens av det rena lånekapitalet, eftersom detta ju
"arbetar" d. v. s. frambringar ränta. Under franska revolutionens
första period försvara sådana män som Sieyès och Mirabeau statens
fordringsägares rätt med "rätten till arbetsprodukten". I teorien
äro emellertid dessa ting ingenstädes så klart utvecklade som hos
Locke.
Liberalism och demokrati äro ursprungligen två skilda ting.
Den demokratiska statsteorien företrädes under renässansen delvis
av män, som ingalunda äro "liberala": av kyrkans representanter,
av jesuiterna (Bellarmin, Mariana). De stå här som kämpande
motståndare till Machiavellis världsliga maktstat, som reaktion mot idén
om det statliga livets rätt till egen lagstiftning, som leder till att
staten upphöjes på den gudomliga maktens bekostnad. Utgångs- och
huvudpunkten är frågan om suveräniteten: är fursten, såsom inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
