- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
335

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Olberg, Oda: Den italienska fascismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN ITALIENSKA FASCISMEN

335

Man kan nu invända, att denna politik, även om den teoretiskt
inte rättfärdigas från demokratisk ståndpunkt, praktiskt
rättfärdigar sig genom sina resultat. Arbetslösheten är så gott som
försvunnen, de flesta företag förstora sina anläggningar, det förekommer
inte längre strejker och arbetaroroligheter. Det är alldeles riktigt.
Men alla länder med låg valuta bli automatiskt exportländer och
segra tillfälligtvis på världsmarknaden tack vare sin nationella
hushållnings nederlag. England har redan genom höga tullar skyddat
sig mot de tre exportartiklar, som Italien genom sin låga valuta
ställt utom varje konkurrens: inom automobilindustrin,
sidenindustrin och konstsilkefabrikationen. Nu arbetar man i Italien för
högtryck för export. Men då nästan alla råmaterial, främst kol, olja,
järn och bomull måste betalas i guld, så stegras vid varje kvartals
slut efterfrågan på utländsk valuta. En formlig kris i denna
stegrade efterfrågan hade man under de senaste junidagarna, då
pundet sprang upp i 150 lire. Följden blev då en ökning av
cirkulationen på mer än en miljard. Det kan emellertid bli en
uppskruv-ning utan ände, som rakt inte slutar i nationellt välstånd.

Fascismen, som har fått miljoner av storindustrin, befinner sig i
sin ställning till den i mycket större beroende, än fallet vanligtvis är
för andra borgerliga regeringar. Och den exporterande
storindustrin kräver ivrigt inflation, under det att vid rådande regim
folkmassorna, konsumenterna, inte har något att säga till om. Redan
detta år kommer en förbittrad strid att utkämpas mellan de
industriella, som vilja inflation och skyddstullar på hel- och halvfabrikat,
och agrarerna, som behöva en konsumtionskraftig inre marknad och
öppna gränser för sina exportprodukter.

Vad fascismens berömda avskaffande av strejker beträffar, så
räknar fascismen å ena sidan en spontan yttring av näringslivet
som sin förtjänst, å andra sidan våldför den sig på ekonomiska
förhållanden genom politisk inblandning. Strejkrörelsen var enligt
prof. Mortara (Prospettive Economiche, Città di Castello 1925, sid.
422) följande: 1,871 strejker under år 1919, 2,070 år 1920, 1,134 år
1921, 575 år 1922, 201 år 1923 och 260 under de första tio månaderna
av 1924. Den stora strejkvågen under de tre första efterkrigsåren
var en allmän, inte en italiensk företeelse; den har lagt sig i andra
länder utan all fascism. Den ringa strejkfrekvensen under de sista
två åren har vidare sin förklaring i sprängningen av
fackföreningsrörelsen, i den fascistiska terror, som ställer sig i företagarnas tjänst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free