- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
336

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Olberg, Oda: Den italienska fascismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330

Ö£>A OLBESÖ

Att organiserade arbetare i ett fritt land under tider av ringa
arbetslöshet skulle underkasta sig ständiga lönereduceringar är
otänkbart. I det fascistiska Italien strejka arbetarna icke, ty de äro
berövade sina medborgerliga rättigheter. Sätter man kostnaden för
livsuppehället och lönerna år 1914 = 100, så har man följande tabell
(Mortara, sid. 400) :

1921.......... Existenskostnad 541 Löner 530

1922.......... „ 501 „ 510

1923.......... „ 494 „ 478

1924.......... „ 559 „ 482

Den italienska arbetaren strejkar alltså inte, fastän han inte
behöver frukta konkurrens från en här av arbetslösa. Han har fått
sin ställning betydligt försämrad sedan förkrigstiden, emedan
regeringen blivit kapitalismens direkt handgångne. Ett land, som
febrilt exporterar och gör sig gällande på världsmarknaden genom
låga priser, utför sitt eget folks blod och sundhet, så snart det
berövar sina arbetare möjligheten att genom organiserat motstånd
och eventuellt genom strejk skapa drägliga arbetsbetingelser.
Sjunkande löner under tider av industriell högkonjunktur utgöra en
ekonomisk anomali, som har sin grund i statsmaktens ingripande i
kampen mellan kapital och arbete. Den 31 juli hade brödet i Rom
stigit med 25 cent per kilo, ris och bagerivaror i samma proportion.
Då arbetarna blott få strejka, när de fascistiska korporationerna så
medgiva, och då fascismen mottager pengar av storindustrin
(Industriförbundet anslog 20 miljoner till det fascistiska partiet under
senaste valstrid) kan man inte vänta någon anpassning av lönerna
till det nya prisläget. Så ser den "harmoni mellan arbete och
kapital’ ’ ut, som fascismen säges ha förverkligat.

Och förordningarna i finansärenden utgå utan ordning. Den 10
nov. 1924 anslogs t. ex. 17 milj. för telefonväsendet, i dec. nedsattes
summan till 8? sedan till 5½ för att så ännu i samma månad åter
höjas till 7,i milj. Fyra dekret på 40 dagar! Under loppet av ett
år (1924) fastställdes vinskatten till 20 lire, sedan till 15, därpå
avskaffas den för att i februari 1925 åter fastställas till 20 lire för 100
liter. Överhuvud har man aldrig någonsin sett inkompetensen och
dilettantismen fira större triumfer än under nuvarande regim,
vilken — som den fascistiska pressen sagt — "utlandet avundas oss".

#

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free