Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
EMILIA FOGELKLOU
tad säga upptäcker — och flyttar in i det heliga kallets värld.
Husfadern som försörjer och fostrar sina barn, husmodern som föder och
vårdar de små och styr och ställer i huset, barnen som dra försorg
om sina gamla föräldrar, tjänsteflickan som går där i sin ringa syssla
och är förmer än en prelat i sitt enkla och villiga tjänande — detta
är de ständigt återkommande typerna i kallets värld. Inte kyrkan,
orden, broderskapet eller ens skrået, utan just denna naturgivna
familjemiljö är för Luther den allra värdefullaste ramen kring
kallet.
I fråga om löner och dylikt finna vi hos Luther näppeligen
några direktiv. Den egentliga arbetsgivaren är Gud själv, som
givit varje människa ett kall att sköta, om ej på annat sätt så dock
såsom familjemedlem. Den stora fröjden av alla goda villkor och
förutsättningar för livet — "åker, boskap, bohag, gods och
penningar, from maka, fromma barn" o. s. v. ända till väderleken och
grannarna — klingar fram som den knappast gjort sedan
Zarathust-ras tid. Man kan njuta med gott samvete, inte därför att man själv
förtjänat allt detta, visst inte, utan därför att man fått det av Gud,
som giver dagligt bröd "jämväl åt de onda".1) Men eftersom den
högste själv är den ende verklige arbetsgivaren, så är han också
den som utsett lönen och försatt en att på ett rätt sätt förvalta
fattigdomens villkor likaväl som rikedomens — Han är Fadren som på
olika sätt övar sina barn. — Denna religiösa tankegång, som utifrån
proletariatets och kapitalismens tidsålder kan te sig hädisk eller
hycklande, får sin rätta innebörd endast om man erinrar sig att
medeltidens ideal — likaväl som stoikernas och före dem cynikernas
■— hade varit fattigdom, behovslöshet. Den tidens idealgestalter voro
just människor siktande åt Franciskus’ typ, som satt sin kärlek och
ära i största möjliga behovslöshet. Med denna syn på livet kommer
Luther givetvis att lämna de sakliga ordningarna oantastade och
helt och hållet inrikta sig på det personliga — utom i fråga om
sprängningen av påvekyrkan — en historiens gärning genom honom,
som han dock mera drevs till än egentligen avsåg!
Hela Luthers samfundstanke i övrigt bär — som naturligt är —
en patriarkalisk, traditionellt bunden prägel. Icke att omdana
samfundsordningar eller yrkesvanor står som arbetskrav på den enskilde.
*) Observera att frågan: "Hur sker det?", som återkommer i de föregående
bönerna, icke återfinnes under den fjärde, utan ersatts av * frågan: ’ ’Vad är
dagligt bröd?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
