Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
EMILIA FOGELKLOU
gamla arbetsformer än för en framstöt som han kämpar. Den
arbetare han i det nyss anförda stället skildrar, är den kropps- eller
tankearbetets atlet, som får allsidig kraftutlösning i sitt verk, som
så att säga brottas med sitt material öga mot öga och till sist genom
sin hängivenhet åt uppgiften besegrar den. (Beskrivningen kunde
också passa in på en konstnär, som lever i sitt verk. Jag skall aldrig
glömma R. M. Rilkes skildring av skulptören August Rodins
arbetssätt. Flisorna flögo, eller en kant glättades för att låta skapelsen
framstå alltmera befriad. Men hela tiden hade man förnimmelsen
av en människa som inte jäktade, utan som så att säga hade hela
evigheten framför sig under dessa fasta, rofyllda grepp, i hel
hängivenhet åt uppgiften.) Maskinarbetaren med det enda
handgreppet eller den ständigt adderande kontoristen känna dock knappast
igen sig och sitt jobb vid skildringar som dessa.
Ruskin i sitt direkta ställningstagande mot arbetsprodukten, denna
"oärliga av all skönhetsdrift oberörda gottköpsvara’’, som han på
liv och död vill bekämpa till förmån för ett värdigare resultat av den
mänskliga mödan, står liksom Carlyle närmast tillbakablickande
i sin förtvivlan över nuets myckna skönhetstomma och meningslösa
skräpvaror. Han vill hantverkets återuppståndelse .i förädlad
gestalt.
Maskintiden hade ju också brutit in som en häftig och förstörande
överrumpling, vars välde ännu kunde tänkas upphöra lika fort som
det kommit. Det fattades ingenstädes botpredikanter mot de
ma-skinägande kapitalisterna, som genom sina nya resurser
uppenbarligen kommit småhantverket att försvinna ur världen.
Och ändå var det icke endast en handfull enskilda människor, som
förvanskade arbetet och livsförutsättningarna för de många. Det
var framför allt arbetets helt nya form, fart, intensitet och välde,
som förvandlade livsvillkoren, först omärkligt, sedan påtagligt,
slutligen till framalstrande av helt nya motkrafter i riktning mot
återställande av människokrafternas jämvikt och hälsa. Det var dock
icke på filantropiens väg, som man skulle lyckas tämja det nya
människoätande vidundret. På nya banor skulle hjälpen länkas in,
på rättens och lagarnas och dessförinnan i den bittra kampens.
Men innan vi beröra genombrottet kring mitten av 1800-talet och
den därefter följande utvecklingen, så låt oss ta ett typiskt tvärsnitt
genom de pä grund av själva arbetets nya teknik förändrade
livsförutsättningarna för den arbetande människan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
