Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 / 407 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Olberg, Paul: Ryska agrarrevolutionens resultat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bönderna. För den grund och jord som man tilldelade bönderna,
belastades de med en hög lösengäld. Så lämnade agrarreformen
bönderna i ekonomiskt beroende av jordägarna, emedan den jord
som tilldelades dem icke var tillräcklig för att betäcka
omkostnaderna, för betalning av statsskatterna och amortering av
köpeskillingen. Bönderna voro nödgade att hos godsägaren arrendera
ytterligare jord. Dessa utnyttjade böndernas svåra läge och dikterade
odrägliga villkor. För att förhindra att bonden undandroge sig sina
förpliktelser gentemot godsherrarna och staten, blev han genom
lagstiftningen inknuten i ett nät av inskränkande lagbestämmelser.

Särskilt må framhållas, att den ryska absolutismens finanspolitik
i hög grad förvärrade bondeklassens ekonomiska läge.
Statshushållningen baserades på indirekta skatter, vilkas huvudbörda
bondebefolkningen fick bära. På grund av den höga beskattningen och
köpeskillingens tunga börda undandrog man bönderna varje
möjlighet att höja sin ekonomi och dömde dem att föra en eländig
existens på sina efterblivna jordbruk. Därför är det begripligt, att
den gamla regimens agrarpolitik närde en stark fientlighet hos
bondeklassen, som ofta utlöste sig i upplopp. Böndernas
huvudfordran före revolutionen sammanfattades i orden: "Jord och
frihet!"

Den ryska revolutionen kan i själva verket betecknas som en
agrarrevolution, ty de största förändringarna har den framkallat och
förankrat på själva landsbygden. Nedanstående tabell visar den
procentiska fördelningen av enskildas och sociala gruppers
kulturmark i förhållande till hela ytan:

	I Sovjetrysslands 32 guvernement		I Ukraina
	1922	1917	1922	1917
Bondejordbruk	96,3	76,3	96,0	55,4
Privata och statliga gods	—	23,7	—	44,6
Kollektivjordbruk	0,5	—	0,8	—
I Sovjetsgods (statsgods)	2,7	—	3,2	—

Det vill säga att av den totala odlade jorden, med undantag av
3,2 % för Sovjetryssland och 4 % för Ukraina (omkring 3,5 milj.
hektar), har övergått i bondeklassens besittning. Bondeklassens
strävanden beträffande jorden har således i högsta mått blivit
förverkligade. Trots detta resultat upplevde bondeklassen en
besvikelse. Den hoppades nämligen, att efter uppdelningen av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>