- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
470

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Sterner, Rich.: Konjunkturrörelse och penningvärdesändring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

kicä. sfEfttfEft

tillgången på sparkapital, ty utan denna ökning skulle kapital- (och
låne-) räntan aldrig annat än rent tillfälligt kunnat inta ett
under-normalt läge. Förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på
kapitalmarknaden skulle då aldrig kunnat återställas utan
räntehöjning.

Nå — men när nu förhållandet mellan tillgång och efterfrågan i
detta fall faktiskt blir återställt, kan man inte då säga att räntan
åter blivit "normal"? Kapitalräntan är ju ett pris, och ett pris har
enligt alla kända regler sitt riktiga läge, när tillgång och efterfrågan
täcka varandra. Ja, visserligen. Men nu blir den jämvikt, som
tvångssparandet stundom lyckas skapa på kapitalmarknaden, i allra
högsta grad labil. Ty på samma gång som prisstegringen
åstadkommer denna konstlade kapitalbildning, medför den en säkert ändå
starkare tendens till konstlad stegring i kapitalefterfrågan. Det är
nämligen inte nog med att låneräntan understiger det ursprungliga
jämviktsläget — den strävar dessutom till en ständigt fortgående
reell sänkning, och vad det måste ha för resultat ligger ju i öppen
dag. Om A. lånar 100,000 kr. i jan. 1925 och i jan. 1926 betalar
igen summan med 5 % ränta — alltså 105,000 kr. —, och
penningvärdet under tiden likaledes sjunkit med 5 %, så har han ju i själva
verket inte betalt någon ränta alls! Han ger tillbaka ungefär samma
köpkraft, som han fått. Den stegring i lånefrekvensen, som på detta
sätt åstadkommes, måste naturligtvis medföra en ytterligare
betalningsmedelsemission, ytterligare prisstegring, ytterligare
nedtryckning av den reella låneräntan, kanske ytterligare relativ ökning i
produktionen av realkapital o. s. v. Det blir en sannskyldig circulus
vitiosus.

Men naturligtvis kunna bankerna stoppa malströmmen genom
erforderliga räntestegringar. Dock måste de i så fall ge sig på —
åtminstone skenbart -— mera drastiska åtgärder, än de från början
behövt. Eftersom den verkliga, i köpkraft räknade räntan
understiger den nominella, så måste denna senare stegras utöver den förras
jämviktsläge, om prisstegringen skall kunna hejdas. Vanligen vågar
man sig inte på så starka stegringar — om man inte är tvungen av
hänsyn till guldvärde eller dylikt. Ibland händer det, att man
tvivlar på sin förmåga att överhuvud taget göra något. Under den
senaste kristiden talades vitt och brett om att diskontostegringar
knappast skulle kunna hejda ett fall i penningvärdet, eftersom
"låneräntan förlorat sitt reglerande inflytande". Rätta förhållandet var,
att låneräntorna voro lägre än de sågo ut, eftersom låntagarna vunno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free