Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Sterner, Rich.: Konjunkturrörelse och penningvärdesändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fcOttJÜNKTÜRRORELSE OCH PENNING VÄRDESÄNDRING 469
Bland de varor, som tillverkas i ökad utsträckning ha vi i främsta
rummet en hel del viktiga former av realkapital. Härmed åsyftas
alla "producerande produktionsmeder’, såsom maskiner, fabriker,
järnvägar, handelsfartyg, elektriska anläggningar o. s. v. Att
produktionen av sådana varor undergår en relativ ökning (d. v. s. i
förhållande till konsumtionsvaruproduktionen), är ett förhållande,
som observerats vid alla kända högkonjukturer, och på en del håll
anses det t. o. m. utgöra det mest utmärkande draget hos en dylik
rörelse. I viss mån beror det nog på omständigheter, som ligga
utanför den allmänna prisstegringen. Om högkonjunkturen har ett
reellt underlag och sålunda innebär en spontan ökning av
totalproduktionen, så krävs ju i regel en ökad utrustning av all slags
produktionsattiralj, och då blir det helt naturligt att tillverkningen av
realkapital visar en oproportionerlig stegring — åtminstone under
en övergångsperiod. Men även om denna tendens sålunda finns
redan vid fast prisnivå, så är det i varje fall säkert, att den i hög
grad förstärkts genom penningvärdesfallet.
Saken behöver en liten närmare förklaring.
För att realkapital skall kunna efterfrågas och tillverkas i ökad
utsträckning, förutsättes en ökning i samhällets tillgång på
spar-kapital. Denna förutsättning skapas nu av prisstegringen på
konstlat sätt genom vad man med en kanske inte alldeles vällyckad term
brukar kalla tvångssparande. Penningvärdesfallet innebär ju en
beskattning av alla de penninginnehavare, vilkas inkomster inte
stegras tillräckligt hastigt. Och dessa inkomsttagare äro legio. Det stora
flertalet arbetslöner höra ju till de priser, som äro relativt orörliga
och alltså bli efter i den allmänna kapplöpningen — åtminstone till
att börja med. Vidare komma alla rentiers, som ha sina
förmögenheter placerade i form av pengar, att realiter få sina ränteinkomster
minskade, och likaså torde alla pensionstagare råka illa ut o. s. v.
Det är dessa på ett verkligt vetenskapligt sätt stulna värden, som
"ligga bakom" de nyemitterade betalningsmedel, som komma
låntagarna på kapitalmarknaden till godo. Och om vi för enkelhetens
skull bortse från det mera exceptionella fall, då prisstegringen
användes i statsfinansiellt syfte, utgöres dessa låntagare ju
övervägande av producenter, som begagna de nya medlen till att söka
utvidga sin rörelse — vilket blir ungefär liktydigt med att de öka
sin efterfrågan på realkapital.
Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas, att prisstegringen
knappast skulle varit möjlig, om den inte på angivet sätt ökat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
