Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Rönblom, Hans-Krister: Den politiska personlighetsprincipen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN POLITISKA
PERSONLIGHETSPRINCIPEN.
Av HANS-KRISTER RÖNBLOM.
JQ
(^7\EN POLITISKA PERSONLIGHETSPRINCIPEN HAR
J I varit en ledande grundsats för all svensk demokratisk politik
mmm^^/ under de sista decennierna. Dess väg fram till erkännande
har varit lång och mödosam — den omfattar en tid av omkring åttio
år: från 1840—41 års riksdag och till 1918" års författningsreform.
Det är icke så bekant, som det förtjänar att vara, att denna
princip i Sverige hade sin första förkunnare i en man, som länge ansetts
för den yttersta högerns ("ultraismens") andlige ledare, en man,
som blivit kallad "den ende vetenskaplige politiske skriftställare
Sverige någonsin ägt", en av den svenska kulturens strålande
gestalter. Den mannen var Erik Gustaf Geijer.
I 1840 års konstitutionsutskotts memorial i representationsfrågan
återfinnes för första gången den politiska personlighetsprincipen
klart erkänd. De betraktelsesätt, som utgingo från egendomen som
valrättsvillkor fördömdes, och i stället lades till grund för
valrättsbestämmelserna en tanke, som skulle kunna uttryckas: varje politisk
personlighet äger, endast i denna sin egenskap, politiska rättigheter
och plikter. Annorlunda utsagt: endast som f ullmyndig medborgare,
men icke såsom medlem av något stånd, någon klass eller någon
annan medborgarekategori, får någon tilläggas politiska
befogenheter.
Väl må det vara sant, att Geijer var före sin tid i uttalandet
av denna grundsats — utdragandet av dess fulla konsekvenser kunde
ej ens han, av praktiskt-politiska grunder, våga föreslå. Väl må det
vara sant, att samma konstitutionsutskott, som principiellt erkände
personlighetens rätt, i praktiken betydligt modifierade den och
framlade ett förslag, som hade föga gemensamt med vad vi kalla
demokrati. Geijer reserverade sig häremot. Och säkert är, att liksom
representationsfrågan var väckt för att aldrig mer falla i glömska,
så var även personlighetsprincipens politiska ideal kallat till liy
för att ej mera dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
