- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
485

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Bernstein, Eduard: Naturrätten och socialismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURRÄTTEN OCH SOCIALISMEN

485

faller abstrakt — hade detta ofta en verklig bakgrund i de politiska
strider, som samtidigt eller kort förut hade utspelats. Liksom den
religiösa traditionen ställdes också statsinrättningarna redan i
antiken inför förnuftets domstol för att prövas, huru de motsvarade
de naturliga kraven hos ett fullkomligt samhälles medborgare. Vi
finna det hos Plato och hans föregångare, hos Aristoteles, men
framförallt i stoikernas historia, hos Zeno och hans lärjungar. Stoikerna
hava förmått mest i att betona lagstiftningens naturrättsliga sida
och rubba den positiva rättens anseende. Detsamma upprepades av
Stoas lärjungar i det senare Rom. Det räcker att erinra om Seneca.
Hos de kristliga sekterna är det idén om barnaskapet hos gud
respektive likheten inför gud som gav anledning till naturrättsliga
slutsatser och uttolkades som sådana. Augustinus, väl den mest
betydande av kyrkofäderna, ger sig in på naturrättsliga betraktelser,
och den store skolastikern Thomas av Aquino utarbetar ett helt
na-turrättsligt system, som han söker att bringa i samklang med den
kanoniska rättens grundsatser. Men den på Thomas’ tid på höjden
av sin världsliga makt stående romerska kyrkan spårade i dessa
naturrättsliga teorier och framställningar omstörtande tendenser och
förkastade dem därför. Så mycket starkare omvårdnad finna de
hos de kätterska sekteristerna före och under reformationens
tidsåldrar. I betydelsen av ordet kättare, som härledes av Katharer,
renhetsivrare, är redan den naturrättsliga tendensen antydd, i
vädjandet till det kritiska förnuftet. Visserligen begränsat till
tolkningen av bibeln. Att särskilt belysa detta viktiga tidevarv måste
här avstås ifrån, hur intressant det än vore att ur vår synpunkt
följa de kristliga sekternas utveckling fram till reformationen.

Sedan protestantismen segrat i ett antal stater, är det i Holland
den berömde rättsläraren och statsmannen Hugo de Groot, efter
den tidens sed latiniserat till Grotius, som i sitt verk "De jure belli
ac pacis" (Om krigets och fredens rätt) giver den första
uttömmande systematiska framställningen av folkrätten, och stöder den i
inledningen på naturrättsliga principer, som fått grundläggande
betydelse. Numera anser man Grotius som den vetenskapliga
naturrättens verkliga grundläggare. På naturrätten åberopa sig
emellertid ännu eftertryckligare — och denna uppfattad just som naturlig
rätt — de kommunistiska och halvkommunistiska sekteristerna
under reformationens senare tid och de följande århundradena. Det är
tillräckligt att blott helt allmänt hänvisa till de stora
kampperioderna, till bondekrigen och vederdöparnas strider i Tyskland etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free