Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
privatist. Men detta hindrar icke, att ungkommunisterna i stort sett
bli de äldres ”avlösare”, en rysk term som för övrigt kan läsas å
bilden sid. 49.
Förf:s liknelse av partidiktaturen vid korpralens makt över
rekryten är alldeles missvisande, då korpralen sällan brukar informeras
om den högre ledningens avsikter, medan det kommunistiska
partiets program både i det väsentliga och i detaljerna oavbrutet
debatteras och behandlas i alla partiinstanser från de nedersta cellerna
ända upp i högsta ledningen. Just denna ständiga växelverkan
uppifrån och nedåt samt nedifrån och uppåt skänker partiets organism
en livskraft, som inte får förbises. Disciplinen inom partiet är ingen
”kadaverlydnad” (s. 77). Snarare är den av religiös natur, men
den går framför allt ut just på utvecklandet av medlemmarnas egen
reflektionsförmåga, medan det enda krigsmålet hålles för
ögonen: privatkapitalismens tillintetgörelse. Detta är också
förklaringen till att ”inte bara kätteri och opposition bestraffas, utan också
bristande energi och offensivanda” (s. 81).
Den uppfattning om byråkratismen i bolsjeviksamhället, som
framkommer i andra kapitlet, är både riktig och på ett slående sätt
exemplifierad, men här som eljest går utvecklingen mot en
förbättring, icke mot en försämring. Den i början rådande ”friska
handlingskraften” hos ”verkliga karlar med ruter och besked i sig”
(s. 92) ”samt med praktisk blick och med sinne för realiteter”
(s. 103) påstås sedermera ha ”på ett högst beklagligt sätt
vingklippts”. Detta står ju i uppenbar strid både med fakta och med
förf:s egna ord, att ledarna ”ursprungligen inte varit annat än
rätt verklighetsfrämmande teoretici”, vilkas fullständiga omöjlighet
”till en början gjorde förhållandena rent abderitiska” (s. 93).
Uppfattningen (s. 95), att man ”bollar med funktionärerna från post
till post under de hopplösa försöken att få platserna besatta på ett
något så när tillfredsställande sätt” visar ett fullkomligt
missförstånd av syftet med det s. k. cirkulationssystemet.
”Med tiden har onekligen en viss förbättring inträtt”, erkänner
förf. (s. 94), och han förnekar icke heller, att ”många från
maskinen tagna arbetare visa sig ha framstående kvalifikationer”, men
för att förtaga verkan härav gör han gällande, att den ”rena
slumpen”, och icke systemet, gjort att dessa placerats i ledande ställningar
samt att ”i alltmer ökad utsträckning den förut så föraktade och
misstänkta borgerliga kompetensen kommit till heders”. Detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
