Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt felaktigt och strider för övrigt uppenbart mot förf:s
egna redogörelser i det sista kapitlet rörande den successiva
utrensningen av borgerliga element.
I det tredje kapitlet göres gällande, att industrien ”ingalunda
befinner sig i någon stormande frammarsch”. Ja, med förf:s
utgångspunkter i övrigt vore det ju ett under, om den över huvud skulle
kunna leva en enda dag till! Att industriens katastrofala nedgång
under inbördeskrigens år ”konsekvent fortsatte även sedan lugnare
och normalare förhållanden i övrigt börjat inträda” (s. 108) är ju
ett grovt misstag. Förf. säger vidare (s. 110): ”När t. ex.
järnindustrien år 1924 uppnådde en tillverkning fyra gånger så stor som
1921, kan ju en sådan siffra te sig imponerande — i själva verket
består uppsvinget däri, att dess produktiooi, som 1921 sjunkit till
2 % av den förrevolutionära, 1924 utgjorde 8 % därav”. Enligt
den officiella statistiken, den enda källa, som kan ha stått förf. till
buds, uppgick produktionen inom denna den djupast sjunkna
industrigrenen redan året 1923—24 till för stål 22 och för tackjärn
16 % av produktionen 1913. Då emellertid förf. enligt förordet
”följt utvecklingen fram till tiden för bolsjevismens 8-årsjubileum
hösten (närmare bestämt november) 1925”, borde siffrorna jämväl
för arbetsåret 1/10 1924—30/9 1925 ha varit tillgängliga även för
honom. Siffrorna för sistnämnda år visa för stål 44 och för
tackjärn 30 % mot före kriget. Under oktober och november månader
har sedan produktionen ytterligare stegrats, vilket allt förf. döljer
för sina läsare. För övrigt vittna förf:s pretentioner, att industrien
efter åtta år av yttre och inre krig, revolution och hungersnöd,
varunder dess produktion sjunkit ”nästan till nollpunkten”, under
de följande tre år, som förflutit, sedan det egentliga
återuppbyggandet började, bort hinna med en större stegring av sin produktion
än från 15 till 70 %, knappast om sinne för ekonomiska realiteter.
Ty den kapitalökning, soon härför krävts, har i huvudsak måst ske
genom sparande inom landet (av statsorganen själva och i
lantbruket). Förf. förnekar också det stora nybyggnadsarbete inom
industrien (nya fabriker, elektricitetsverk, nya maskiner), som sedan
lång tid pågår, varom de ryska tidningarna och det levande livet varje
dag lämna nya vittnesbörd, och som under innevarande arbetsår
beräknats till 8 à 900 milj. rubels värde. Beträffande industriens ekonomi
berättar han, att förlusten under året 1922—23 varit 150 milj.
rubel, men i stället för att framhålla, att de senare åren icke uppvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
