Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Vanner, Alfr.: Standardisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 ALFB. VÄNNER
utmönstrar de mindre ofta efterfrågade typerna och koncentrerar
tillverkningen på de återstående mera gångbara modellerna, utan att
dock uppställa särskilda detaljerade föreskrifter, medan ordet
standardisering reserveras för de fall, då man fastställer dimensioner
och utförande av storlekarna i de gallrade serierna, vilka serier
härvid kunna kompletteras med nya inlagda typer. Det är
emellertid mera en skillnad till graden än till arten och det hela kan gott
kallas standardisering.
Man kan också indela standardiseringen efter annan grund och
benämningarna bör man kanske känna till. Man har först
detaljstandardiseringen, som avser att fastställa dimensioner, kvaliteter,
toleranser etc. för allmänt använda detaljer och material. Normering
tar sikte på tekniska anordningar och typiseringen gäller allmänt
förekommande sammansatta helfabrikat.
En standardisering kan avse mindre eller större områden. Den
första och lättast genomförda är den form, som kräves för att ett
enskilt företag skall kunna nå massproduktionens stadium. Den
formen tas i det följande ej i betraktande, den ankommer på
företagsledningen oich allmänheten kan göra mycket litet till eller från.
Viktigare är den nationella standardiseringen, alltså fastställandet
för vårt vidkommande av ’’svensk standard’’, gällande för en eller
flera industrier i sin helhet.
Den högsta formen, den svåraste att genomföra och den där
stridiga intressen starkast stå mot varandra, är den internationella.
Man får i fråga om den räkna med att egenartade nationella
förhållanden lägga oöverstigliga hinder i vägen.
Men det är kanske tid att säga ett ord om vad all denna
eventuella standardisering skall tjäna till. Helt enkelt till att förenkla
och förbilliga produktionen. Ett dylikt förbilligande bör rimligtvis
ligga i alla parters intresse; såväl producenter som mellanhänder
och kooisumenter kunna ha fördelar, och troligen ganska avsevärda
sådana, att vinna. Vad först producenterna beträffa bör för dem
uppstå en minskning av omkostnaderna, kapitalbehovet,
materialförbrukningen, lagerhållningen, men en ökning av omsättningen och
le-veransmöjlighetema samt även av möjligheten till kontroll över
tillverkningen.
För mellanhänderna bör det medföra ett minskat lagerbehov och
en minskad risk, att delar av lagret skola bli mindre kuranta.
Handlanden blir mindre beroende av viss leverantör men får större ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
