Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Strand, Sven G.: Ung Ofeg som nietzschean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG OFEG SOM NIETZSCHEAN 37
framhållits trodde inte Nietzsche, att denna utveckling skulle ske
automatiskt. Ola Hansson är inne på samma tankegång och ger
uttryck åt samma framtidstro. Sina siareord låter han bäras av en
storm, som brusar fram över världen, förkunnande betydelsefulla
nyheter. Det är slavarnas rike, som håller på att falla sönder. I
en poetisk vision låter Ola Hansson oss ana den sista stora striden,
striden mellan herren och slaven^ ’’solen och molnet’’. Slavarna äro
de många, herrarna de få. Ur herrarnas skara skall så den ende
rätte härskaren stiga fram. Tyvärr klipps skildringen av på det
intressantaste stället, just då man väntar sig en bild av herrarnas
framtidsrike. Man får nöja sig med en förklaring, att utvecklingen
nu slagit in på rätta banor.
I framhållandet av slavarnas låghet och simpelhet väljer Ola
Hansson minst lika kraftiga och målande ord som någonsin
Nietzsche. En misshandlad hund torde kunna betraktas som symbolen
för det ömkligaste och nesligaste, man kan tänka sig. En mer
sägande liknelse för att uttrycka föraktet för den lilla människan
hade knappast ens Nietzsche kunnat prestera. Att slavarna skildras
som sjuka, svaga och förkrympta är också reminiscenser från
umgänget med Nietzsche. Om man granskar de företräden och högre
egenskaper, som Ola Hansson ger sin Ung Ofeg, skall man finna
att de stämma väl överens med Nietzsches lära. Ung Ofegs andliga
utrustning är gjord efter mästarens mönster. Visserligen får man
mer reda på slavens egenskaper än herrens, men det är nog inte
allt för djärvt att göra den konstruktionen — där så behövs — att
på herren placera egenskaper, motsatta slavens. Man finner då som
högsta egenskaper: hälsa, styrka och skönhet, mod och tapperhet,
över huvud livsduglighet. Ung Ofeg låter aldrig böja sig under
dagens härskande riktningar och strävanden, även om han skulle ha
direkt nytta av det. Han går alltid den väg, som han anser som
den rätta. Ung Ofeg får i symboliska omskrivningar uttrycka sin
opposition mot nyttemoralen, men då en nyttemoral i ganska
karikerade former.
Ung Ofeg tillbakakastar indignerad den förmodan, att han
någonsin stått i ett val mellan ett högre och ett lägre och i detta val haft
att genomgå tvivel och tvekan. Hans anslutning till något högre
berodde endast på hans "själs naturliga växt och nödvändiga
yttringsform". En skarpare utformning av övermänniskans
överlägsenhet hade väl Ola Hansson knappast kunnat göra. Att gå längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
