Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Karleby, Nils: Fetischism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETISCHISM 79
organisatoriskt skydd berövad proletär, av ett viljelöst verktyg i de
kapitalistiska företagarnas händer. Nu har arbetarklassen genom
sociallagstiftningen tillvunnit sig en faktisk medbestämmanderätt
över privategendomens användning, så att företagaren icke kan
annat än inom jämfört med fordom relativt snäva gränser låta sin
vilja gälla. Den har dessutom genom sina fackoirganisationer
tillkämpat sig ett faktiskt medinflytande över arbetsvillkoren, som
proletären inom den typiska kapitalistiska ordningen fullkomligt
saknade. Vad är det då annat än en tom lek med ord att säga, att
arbetarens ställning är orubbad, eller att han ens skulle vara en
egendomslös proletär i klassisk mening ? Hans intressen spela i allt högre
grad med vid produktionens och arbetsvillkorens gestaltning^ hans
faktiska delägarskap i det nationella kapitalet blir faktiskt allt
större i mån av de socialpolitiska och fackliga framstegen, även om
han formellt-fetischistiskt sett skulle vara aldrig så egendomslös,
icke äger ett öre på banken och icke en aktie i företaget.
Socialpolitiken innebär en faktisk överskridning av den
kapitalistiska ordningens ram, så långt den går en upphävning av den
kapitalistiska ordningen i typisk mening, en faktisk förändring av
arbetarens ställning i samhället och i produktionen. Detta är den
ursprungliga socialdemokratiska ståndpunkten, fast en förvänd tysk
s. k. radikal teori delvis lyckats fördunkla den med fetischistiska
formler. Det må hänvisas till, att Karl Marx’ hela framställning av
arbetarskyddslagstiftningens nödvändighet och hans kamp för
normalarbetsdagen faktiskt bäres av precis samma syn. Det i all sin
korthet mest talande uttrycket härför finner man emellertid måhända
i följande passus ur Internationalens berömda inauguraladress, vari
den engelska tiotimmarsdagen behandlas:
^^Efter en trettioårig kamp, som fördes med beundransvärd, uthållighet,
lyckades det den engelska arbetarklassen att genom begagnande av en tvist mellan
lantadel och penningbaroner genomdriva tiotimmarslagen (1846). De stora
fysiska, moraliska och andliga fördelar, som vunnos för fabriksarbetarna genom
denna åtgärd, äro nu (1864) allmänt erkända... Men oavsett den praktiska
nyttan, hade denna framgång en annan stor betydelse. Medelklassen (= den
industriella bourgeoisin, ’ ^kapitalistklassen’’) hade genom sina vetenskapliga
representanter, ekonomerna Ure, Senior och andra visa män av samma slag,
förutsagt och bevisat, att varje laglig inskränkning i arbetstiden vore detsamma
som att låta dödsklockorna ringa för den engelska industrin, en industri, som
vampyraktigt måste suga människoblod, framför allt barnablod... Kampen om
den lagliga inskränkningen av arbetstiden rasade så mycket häftigare, ju mera
den rörde sig om den stora stridsfrågan, stridsfrågan mellan det blinda herra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
