Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Wigforss, Ernst: Ett livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ERNST WIGFORSS
medan den stora arbetande massan utgöres av egendomslösa
proletärer.
Karleby synes vara böjd att ge den marxska beskrivningen av
förhållandet kapitalist-proletär obetingat vitsord för Marx egen tid
eller i alla händelser för den industriella revolutionens första tid.
Och med fog påpekar han, huru man till och med hos en tänkare
som Adam Smith möter uppfattningen att arbetarklassen inte riktigt
utgör en del av det samhälle, som utövar efterfrågan t. ex. på
arbetskraft.
’’Vem vill för övrigt bestrida, att denna syn ännu på många håll är den
gängse? Vad annat än den ligger under den så vanliga ref lektionen till varje
förbättring i arbetarnas läge, att den ’’ruinerar nationens ekonomi"? Vad
annat än den speglas däri, att stegrade företagsvinster hälsas med glädje som
vittnesbörd om förbättrade, stegrade arbetslöner med beklagande som
vittnesbörd om försämrade villkor för näringslivet?"
Trodde man att det fyllde något ändamål, kunde man ur Karlebys
bok samla ihop en rad yttranden av samma slag för att visa, att han
alls inte var blind för likheterna mellan samhället sådant det är
och sådant det för Marx ögon var. Men det är riktigt att Karlebys
huvudintresse i flertalet av de här sammanförda kapitlen varit
inriktat åt andra hållet, alltså att visa vilka förändringar samhället
undergått och hur ett erkännande härav alls inte behöver medföra
en brytning med Marx^ egna synpunkter.
Återigen har man anledning att erinra sig den kritiska
inställning som är gemensam för här åsyftade delar av Karlebys bok.
Han talar till meningsfränder, han vill ha dem att ge akt på
företeelser, som han anser dem underskatta. Han väjer inte för starka
ord och skarpt tillspetsade omdömen. Att sakerna också ha en annan
sida finner han inte skäl att framhålla. Det är sålunda ett rätt
enstaka fall, när han i slutet av kapitlet om delaktighetsproblem
efter en nog så utpräglad ljusmålning av den nutida
industriarbetarens läge i jämförelse med fabriksproletärens för 100 år sen finner
sig föranlåten att tillfoga några rader om det arbete och de strider
som ännu återstå för att göra arbetaren till en i ekonomiskt
hänseende fullmyndig medborgare. När Karleby därför nu på många håll
citeras såsom representant för en verklighetstrogen uppfattning
gentemot annars gängse socialistiska formler, konstruktioner och
svartmålningar, torde han inte förtjäna berömmet i fullt så hög grad
som en rad utplockade yttranden kunna tyckas ge vid handen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
