Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Wigforss, Ernst: Ett livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LIVSVERK 139
samhälle som i ett privatkapitalistiskt. Men den tillämpning som
denna teori brukar få av nationalekonomerna vid betraktandet av
våra nuvarande samhällsförhållanden, visar i grund och botten över
till den marxska utsugningsteorin. Ty hur brukar man resonera
från den sida som talar om produktionsomvägarna och kapitalistens
"väntande’’ såsom orsaken till räntan? Jo, heter det, arbetaren får
ut lönen för sitt arbete i fulla nutidsvärden, kapitalägaren däremot
får hålla tillgodo med de mindre uppskattade framtidsvärdena.
Men här sätter Karleby med sin vanliga klarhet fingret på den
ömma punkten. Varför äro framtidsvärdena mindre begärliga? Är
det en allmängiltig, psykologisk nödvändighet? Ingalunda. Det
beror på den faktiska fördelningen av egendomen. Därför att
arbetarna äro fattiga, ha så ont om medel för att täcka sina behov, måste
de uppskatta nutidsvärdena så högt. Därför att kapitalistklassen
är rik, har så god tillgång på medel för behovstäckningen, kan den
lättare avstå från nutidsvärdena och uppskattar framtidsvärdena
relativt högre. Dessa kritiska synpunkter på en allmänt omfattad
ekonomisk-psykologisk teori är ju inte Karleby den förste att
framföra. I olika formuleringar går den igen lite varstans, hos socialister
och andra, som med det vetenskapliga allvarets eller det ironiska
skämtets vapen gått till strids mot "abstinensteorin". Men sällan
torde man finna ett så klart uppvisande av hur litet som behövs för
att få in "utsugningsteorin" i de moderna nationalekonomernas
skema, och att detta lilla just består i att ta hänsyn till de givna
samhällsförhållanden, under vilka den subjektiva
värderingsprocessen försiggår, och som representera av teorin icke förklarade,
historiskt betingade fakta. Och för Marx var det just, såsom Karleby
tydligt framhäver, dessa historiskt givna former för det ekonomiska
livet, som stodo i medelpunkten av intresset, icke de rent allmänna
ekonomiska begrepp, som under alla samhällsförhållanden måste
vara sig lika. Att människan är det verktygsskapande djuret och
att hon med sina verktyg gör arbetet mera effektivt, var ju även för
Marx självklara satser, som han inte fann det lönande att mycket
uppehålla sig vid. Att kapitalet i denna betydelse är produktivt
kräver inga bevis. Men vad är det väsentliga kännetecknet på kapitalet
i vår egen tid? Inte det som förenar den möderne kapitalistens
industriella anläggningar med hantverkarens verktyg utan vad som
skiljer dem åt. Och därmed ha vi det marxska kapitalbegreppet,
som fömtsätter kapitalet i händerna på ett begränsat antal enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
