Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Händelser och spörsmål - Genèvekrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
Av de icke-ständiga hade Belgien^ Brasilien och Spanien suttit med alltsedan
begynnelsen. Endast Grekland, som tillhörde de ursprungligen till antalet fyra,
temporära medlemmarna hade fått vika för Kina sedan Venizelos spelat
ut sin roll. 1922 hade församlingen beslutat utvidga rådet med tvenne
nya icke-ständiga platser, som tillföllo Sverige och Uruguay, och 1923 fick Kina
vika för Tjeckoslovakien. Men därutöver hade inga förändringar vidtagits.
Ställningen kunde sålunda i korthet beskrivas så att av de sex icke-permanenta
medlemmarna hade tre nästan förlorat sin tillfälliga karaktär. På Uruguays
plats kunde en annan sydamerikansk stat så småningom väntas bli invald, på
Sveriges en annan liten, europeisk exneutral stat Holland, Danmark, Norge,
eller Schweiz. På Tjeckoslovakiens plats aspirerade med stora utsikter de tvenne
andra medlemmarna av Lilla ententen. Ett så sammansatt råd måste givetvis ha
sina stora brister. Ty ser man saken så att rådet åtminstone i viss mån skall
representera de mäktigaste nationella intressena eller starkaste gruppintressena
inom förbundet framstår ju genast luckorna. Ingen asiatisk makt förutom
naturligtvis Japan var företrädd i rådet och medan Belgien satt vid Frankrikes
sida var Polen med sina trettio miljoner invånare och sitt i den europeiska
politiken betydelsefull läge utanför. Och många andra brister kunna påvisas.
Varken Österrike eller Ungern ägde någon företrädare, ej heller Grekland eller
Bul-garin etc. Men granskar man problemet ur den synvinkeln blir det även klart att
rådet skulle svälla ut till dimensioner som göra det till en församling vid sidan
av den egentliga församlingen, om någon genomförd grupp- eller
intresserepresentation lades till grund för rådets sammansättning. Föreställningen
att varje stat eller statsgrupp med egna starka intressen måste vara
representerad i rådet, om detta skall fylla sitt ändamål leder till orimliga
konsekvenser, och grundar sig ytterst på den farliga och falska föreställningen att
folkförbundet skall vara en marknad för politisk köpenskap, där det handlas
med intressen och maktkombinationer. Så har det i allt för hög grad varit
och vad man av Genévemötet att döma kan frukta är att en del stater, som
allt för litet genomträngts av det internationella betraktelsesätt, vilket måste
dominera om folkförbundet icke skall bli motsatsen till vad som avsetts med det,
skola begagna Tysklands närvaro i förbundet att stärka tendenserna i den
riktningen.
Hade hela rådsfrågan från början lagts på en annan bog och församlingen
fritt och utan inskränkningar fått avgöra rådets sammansättning och fastställa
principerna för växlingen på lådsplatserna, hade säkerligen den
elakartade, ja kanske dödliga kris, som nu håller folkförbundet i sitt grepp aldrig
utbrutit. Men det är klart att om från första stund rådet organiserats för att
tillfredsställa vissa makters särintressen och vara ett tjänligt verktyg i deras
politik, då är allt förberett för en attack som kommer folkförbundets
grundvalar att skaka och rämna. De allierade hade från början skaffat sig ett
full-ständig-t avgörande inflytande i rådet och blott under trycket av en
oemotståndlig världsopinion beredde de plats för en stat, Sverige, av vilken de icke
kunde vänta att den skulle springa deras ärenden. Under sådana förhållanden
var det ju att vänta, att, när portarna till slut slogos upp för Tyskland och en
grundlig förändring av maktförhållandena inom rådet förestod, det blev en
fullständig anstormning av nationella intressen. En plats i rådet blev en värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
