Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Händelser och spörsmål - Den engelska kolkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
Do engels-ka kolgruveägarna voro utomordentligt illa förberedda att bära
det prisfall som inträdde efter de gyllene krigsåren. En engelsk skriftställare
har med rätta liknat landets kolindustri vid en orkester, där var och en spelar
sin egen melodi på den tid som passar honom och på det sätt han finner för
gott. Här har den ekonomiska individualismen i jätteskala givit världen ett
exempel på sin oförmåga som organisationsprincip under moderna
produktionsbetingelser. Det är endast i överensstämmelse med denna, när de engelska
kolgruv-ägania under många år rest ett segt motstånd mot en standardisering av
material och maskiner för gruvindustrin. Men särskilt hava kolindustrins
utomordentligt viktiga transportförhållanden blivit lidande. Kolindustrin äger själv
sammanlagt omkring 450,000 järnvägsvagnar, ett system som i oerhörd
omfattning leder till tomgång av vagnarna, när dessa efter utfrakterna från
gruvan gå åter till denna, men också till väldiga kostnader för vagnarnas
inväxling och alltför ojämna utnyttjning. Chefen för det stora
järnvägsbolaget London and North Eastern Railway har nyligen kalkylerat en nationell
besparing av 12 till 18 milj. kr. genom järnvägsvagnarnas överförande från
industribolagens ägo till järnvägsbolagens. Dessas ansträngningar att intressera
kolbolagen att bygga 20-tonsvagnar i stället för vanligen använda 12-tonsvagnar
har icke lett till önskat resultat i trots av att omläggningen beräknas medföra
en besparing av 25 proc. på fraktkostnaderna. Kanske mest anmärkningsvärt
är emellertid den tidsförlust, som uppstår vid gruvarbetet, förnämligast på
grund av att järnvägsvagnar allt för ojämnt ställas till förfogande. En av
National Institute of Industrial Psychology på gruvägarnas uppdrag företagen
undersökning vid fyra gruvor gav till resultat, att 45 proc. av den tid
gruvarbetarna tillbragte vid gruvmynningen för lastningsarbete gick förlorad i
väntetid. Andra undersökningar ha visat förluster på 20 resp. 10 proc.
Bristerna i den engelska allmänhetens försörjning med kol sträcker sig
även till distributionens anordning. Här gäller i slående grad den gamla
satsen att ju flera bagare det finnes vid en gata, desto dyrare och sämre blir
brödet. Enligt uppgift lär detaljförsäljningen omhänderhas av icke mindre
än c:a 30,000 firmor.
Men även omständigheter liggande utanför gruvägarnas inflytande ha
medverkat till kolindustrins misär. Hit bör räknas den visserligen relativt
obetydliga men fullständigt irrationella börda på kolindustrin och därigenom på
allmänheten som gruvägarnas avgifter till jordägarna utgör.^) För närvarande
beräknas dessa uppgå till c:a 110 milj. kr. per år utgörande c:a 2.5 proc. av
den totala årliga kolbrytningens värde.
De tyska skadeståndsleveranserna av kol hava därjämte minskat efterfrågan
på engelska kol särskilt i Frankrike och Italien, samtidigt som de tyska
fartygsleveranserna hava tryckt den engelska skeppsbyggnadsindustrin, av vilken
också kolindustrin är beroende för sin avsättning.
Brytnings- och exportsiffrorna tala ett tydligt språk om vad nu skildrade
förhållajiden betytt. Av de 279 milj. ton som bragtes i dagen under år 1923
I motsats till förhållanden i Sverige och ett flertal andra länder
betraktar jordägaren i England som ägare även till i jorden befintliga
mineraltillgångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
