Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Händelser och spörsmål - Den engelska kolkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
placerades på världsmarknaden 98 milj. Följande år sjönk brytningen till
269 milj. och exporten till 79 milj., och 1925 voro motsvarande siffror
reducerade till 247 och 47. En jämförelse mellan 1923 och 1925 års
genomsnittliga kolpriser visar ett fall på drygt 20 proc. Under den dubbla
påfrestningen av minskad produktion, varigenom brytningskostnaderna drevos upp, och
de fallande priserna, förbyttes kolindustrins vinster snabbt i förluster. Att
så verkligen blivit fallet har icke heller från arbetarhåll bestritts. Visserligen
kunde ännu under andra kvartalet 1924 en skälig nettovinst noteras, men
under samma kvartal 1925 hade den förbytts i en förlust av 1 sh. per ton, en
förlust som dock under de följande kvartalen minskades ocli möjligen helt
uppvägdes av kolsubventionen. För närvarande sker ungefär % av kolbrytningen
i Storbritannien med direkt förlust. Denna brytning uppehålles endast genom
kolsubventionen.
Den Baldwinska kolkommissionens uppgift var onekligen utomordentligt
svår. Inför regeringens fasta beslut att kolsubventionen endast skulle utgå
i väntan på kommissionens förslag, ålåg det denna icke blott att ange
åtgärder för undvikande av den hotande konflikten inom industrin utan också
att framlägga ett program för en rekonstruktion, som i möjligaste mån skulle
trygga en varaktig räntabilitet.
Kommitténs sammansättning — fyra politiskt ej engagerade och allmänt
ekonomiskt erfarna personer, till vilkas förfogande ställts ett antal experter —
lovade intet annat än ett kompromissarl^ete. Betänkandet bär också
genomgående prägeln av ett liberalt vinglande mellan arbetarnas och arbetsgivarnas
ståndpunkt, en hop av ansatser, som i bästa fall få tjäna att bereda de
stridande parterna andrum, men lämna de politiskt vitala frågorna olösta.
Kommissionens förslag går i korthet ut på följande. Kolsubventionen skall
upphöra med utgången av april månad. Skall driften kunna uppehållas efter
1 maj måste det ojämförligt mest betydande produktionskostnadselementet,
arbetslönerna, sänkas. Men ej lika för alla arbetare. Existensminimum måste
skyddas, vilket betraktas liktydigt med att veckoinkomster om 45 sh. i veckan
ej få rubbas nedåt. Principiellt håller kommissionen liksom arbetarna på
riksavtal, men tillmötesgår gruvägarnas krav på distriktsavtal så till vida som den
vill inordna bägge i avtalssystemet. I riksavtalet skall fastslås de allmänna
principerna för lönens bestämmande samt hänsyn tagas till för landet och industrin i
dess helhet betydelsefulla faktorer, medan i de till tiden föregående
distriktstav-talen lokala förhållanden böra vinna bealttande. Kommissionen anser vidare
önskvärt att en uppmjukning av arbetstidslagen kommer till stånd, då bättre
arbetsresultat anses kunna utvinnas om nu gällande ordning, 7 timmars arbete under
6 dagar, utbytas mot 8 timmars under 5 dagar. Lönesänkningen tänkes givetvis
endast tillfällig och betänkandet understryker detta genom att göra den
av-hängig av att arbetarna i förväg erhålla garantier för att en grundlig
omorganisation av kolindustrin kommer till stånd. En socialisering av driften
vill emellertid kommissionen i motsats till arbetarna ej vara med om. I andra
former inrymmas dock åt staten en betydande maktbefogenhet över industrin.
Främst realiseras denna genom att jordägarens nu 350-åriga rätt till
koltillgångarna å hans mark föreslås upphöra. Dessa skola förbehållas staten och
övergå i dess hand genom inlösen efter värde, såvida de icke befinna sig under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
