Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Händelser och spörsmål - Den engelska kolkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖESMAL 191
en nivå av 4,000 fot (nu ekonomiskt ej bearbetningsbara), då ingen ersättning
utgår. Man hoppas nu, att staten vid utarrenderingen av kolflötserna skall
få tillfälle befrämja en utveckling mot stordrift. Så vitt möjligt skall
före-tagskoneentrationen ske frivilligt, men kommitterade ha förutsett att statliga
tvångsåtgärder kunna visa sig behövliga att tvinga ovilliga gruvägare och föreslå
en lagstiftning i sådan riktning. Men även försäljningsorganisationen vill
kommissionen reformera. Arbetarnas förslag, att distrributionen av hushållskol
skall obligatoriskt övertagas av kommunerna, upptager sålunda kommissionen
i modifierad form på så sätt, att kommunerna erhålla valfrihet. För
exporthandeln föreslår den en för industrin gemensam exportorganisation samt
hänvisar till möjligheten av prisavtal med särskilt den tyska kolkartellen, en
tanke som arbetarparten tillskrivit stor betydelse vid lösandet av det nu
närmast föreliggande löneproblemet. Betänkandet pekar därjämte på de
oefterrättliga transportförhållandena.
Det är alltså synnerligen svårhanterliga problem de sakkunniga förelägga
staten och gruvägarna att garantera lösningen av. Man har emellertid ej ansett
detta vara tillräckligt för att få arbetarna med på en tillfällig lönesänkning
utan föreslår därjämte bl. a. en lagstiftning som obligatoriskt gör arbetarna
till delägare i kolgruvföretagen. Det rådande lönesystemet vid kolgruvorna, som
på visst sätt ställer lönen i förhållande till vinsten, bör därjämte motivera en
rätt för arbetarna att få inblick i de priser, vartill gruvföretagen försälja kol
till närstående företag, exempelvis koks- och gasverk, masugnar och kraftverk.
Den ytterligare utvecklingen av händelserna markeras av att regeringen i
slutet av mars förklarade sig för sin del acceptera kolkommissionens förslag
och beredd att söka genomföra erforderlig lagstiftning. Arbetarna hava
emellertid tillsvidare med stor bestämdhet motsatt sig varje lönesänkning samt
riksavtalens uppmjukning genom föregående distriktsavtal. Arbetarpressen hänvisar
till att lönerna inom gruvindustrin sedan 1914 i stort sett ej stigit i nivå med
levnadskostnaderna och vad avtalen beträffar skulle en återgång till lokala
avtal innebära ett upphävande av en princip, som numera har slagit igenom inom
Storbritanniens industri. Arbetarnas krav på socialisering synes, när allt
kommer omkring, ligga mera i periferin; och man torde med ganska stor
säkerhet kunna antaga, att den engelska arbetarvärlden ej nu är beredd att taga
en strid på denna punkt, om löne- och avtalsfrågan kan ordnas.
Sedan ovanstående nedskrivits hava förhandlingarna mellan regeringen och
parterna avbrutits och arbetet nedlagts av mer än 3 milj. män, av vilka kol- och
transportarbetarna torde utgöra huvudparten. I gruvägarnas sista bud hade
visserligen kravet på distriktsavtal övergivits och riksavtal accepterats, men å
andra sidan fordrade de en sänkning av det nationella lönetillägget på
distriktsgrundlönerna från 33 proc. till 20 proc. samt ökning av arbetstiden med
1 timme per dag. Enbart lönesänkningen innebär en återgång till 1921 års
standard. Emot detta förslag stod arbetarnas ’’icke en pennys mindre lön, icke
en minuts mera arbete’’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
