Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Möller, Gustav: Ett fall och en uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 GUSTAV MÖLLER
tarnas vanliga förtjänster i orten. Arbetarna sade följaktligen nej
till anbudet och arbetsgivarna rekvirerade arbetskraft hos
vederbörande arbetslöshetskommitté i Linde landskommun.
Arbetslöshetskommissionen förklarade att de arbetslösa i kommunen — c :a 170
stycken — skulle hänvisas till arbetet. Över kommissionens beslut
anfördes klagomål hos regeringen. Regeringen upphävde
arbetslöshetskommissionens beslut. Så 3e i korthet grundläggande fakta ut i
Stripaaffären.
Det blev omedelbart ett öronbedövande larm i hela den borgerliga
pressen. "Fackföreningsregeringen" bröt emot riksdagens direktiv
beträffande arbetslöshetskommissionen. Indignationen svällde över
alla bräddar. Sådana bagateller som en blick i direktiven
bekymrade ingen. Den tanken att det måhända var
arbetslöshetskommissionen som hade misstagit sig ifråga om gällande direktivs innebörd
föll heller ingen in. Eegeringen Ifiade brutit mot direktiven. Den
hade i överensstämmelse med sin allmänna onda vilja uppträtt
illojalt mot riksdagen. Något annat kunde det icke bli tal om.
Man skall observera att ingen borgerlig tidning ansåg sig behöva
eller vågade till stöd för sina kategoriska påståenden anföra en
enda rad ur riksdagens direktiv. Det hade också blivit svårt. Ty det
fanns icke och finns icke i de från 1922 till den 1 juni 1926 gällande
direktiven en enda sådan rad, som skulle kunna åberopas.
Både arbetslöshetskommissionen och regeringen hade vid sina
beslut betraktat och behandlat Stripa såsom en enkel partiell konflikt.
Före 1922 års direktiv kunde vid en sådan konflikt
arbetslöshetskommissionen hänvisa arbetslösa att taga arbete vid en arbetsplats,
där dylik arbetskonflikt pågick. Men den 10 mars 1922 upphävde
den andra Brantingska regeringen detta hänvisningsförfarande.
Och i sina direktiv 1922 lämnade riksdagen detta upphävande
oanmärkt. Därmed var hänvisningsproceduren definitivt avskaffad
beträffande alla konflikter som icke hade okynneskaraktär. Enligt
riksdagens uttryckliga föreskrift skulle hädanefter vid enkla
partiella konflikter "endast de i striden direkt deltagande avstängas
från arbetslöshetshjälp". Påståendet att detta skulle betyda, att
alla andra arbetslösa i orten faktiskt skulle avstängas efter
hänvisning till ett arbete, som de icke ansågo med sin heder förenligt
att antaga, är en löjlig absurditet.
Från den för regeringen och arbetslöshetskommissionen
gemensamma utgångspunkten beträffande konfliktens karaktär handlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
