Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Möller, Gustav: Ett fall och en uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL OCH EN UPPSTÅNDELSE 195
regeringen i överensstämmelse med riksdagens direktiv under det
arbetslöshetskommissionens handlingssätt saknade stöd i direktiven.
Sådan är sanningen.
Emellertid kommo sedan i tur och ordning statsutskottets tredje
avdelning, statsutskottet i dess helhet och riksdagen (hela tiden dess
borgerliga ledamöter). Vad hade de att förtälja?
I det utlåtande, som nu blivit en riksdagens skrivelse till Kungl.
Maj :t, står ingenstädes klart utsagt att regeringen brutit mot
riksdagens direktiv, då den upphävde arbetslöshetskommissionens beslut
om hänvisning av arbetslösa till Stripa gruvfält. Men beskyllningen
för detta brott finns där ändå. Den är i hela statsutskottets
framställning underförstådd. Statsutskottets ståndpunkt i själva
Stripa-affären uttryckes på följande sätt:
’^Vid den granskning utskottet med anledning av Stripafallet ansett sig
böra ägna de förhållanden, under vilka statlig arbetslöshetshjälp må meddelas,
har utslcottct funnit sig Icunna giva arbetslöshetslcommissionens principiella
uppfattning av de i riJcsdagens slcrivclse nr 291 år 1922 angivna rUctlimjer sin
anslutning.
Att kommissionen enligt sitt beslut den 20 december 1925 uppfattade och
behandlade arbetskonflikten vid Stripa såsom en ’’partiell’’ konflikt av icke
allmän karaktär, synes med hänsyn till det dåvarande läget vara väl förenligt
med riksdagens nyss berörda yttrande rörande en dylik arbetskonflikts
förutsättningar och innebörd. Vidare är det enligt utskottets mening ostridigt, att
den förändring, arbetsvillkoren vid Stripa därefter och till den 23 mars 192ö
undergingo, gav arbetslöshetslwmmissioncn fullgiltig anledning att vid
sistnämnda tillfälle anse den fortgående konfUMen hava utvecldats till en med
allmän IconfUM lilcställd, partiell sådan. Arbetarpartens vägran att med
tillämpning av ett för yrket i övrigt i orten gällande riksavtal återupptaga arbetet,
därest icke medgivanden, gående utöver vad sagda avtal innehöll, bleve
arbetarna ifråga tillförsäkrade, måste nämligen enligt utskottets mening hänföra
denna konflikt till den grupp av sådana, vid vilka enligt riksdagens direktiv
"all hjälpverksamhet från det allmännas sida bör upphöra". När därför
arbetslöshetskommissionen begränsade avstängningen från understöd till dem, som
efter hänvisning till denna arbetsplats vägrade mottaga arbete därstädes, så
innebar detta enligt utskottets åsikt en mindre sträng och för ortens arbetslösa
mera förmånlig tillämpning av direktiven ifråga än den, vartill deras
ordalydelse och förhållanden i övrigt kunnat giva anledning. Om därför en ändring
i Icommissionens beslut av den 23 mars 1926 ansetts påkallad, borde den
skälig en gått därpå ut, att yrkets alla arbetare på orten avstängts från
understöd.’’
Först några randanmärkningar till den här citerade
riksdagsskrivelsen. Den innehåller nämligen många märkliga ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
