Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Möller, Gustav: Ett fall och en uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL OCH EN UPPSTÅNDELSE 199
få allmän karaktär. Just Stripafallet visar att tillämpningen av ett
riksavtal kan leda till icke-’ ^skäliga ^’ löner enligt eljes gängse
grunder för utrönandet av den skäliga lönen. Denna skall nämligen
vara den i orten gängse lönen för det arbete, som erbjudes.
Gruv-arbetaravtalets tillämpning sJ^ulle vid Stripa visserligen ge samana
timlöner som vid andra gruvor, men det skulle ge lägre
ackordsförtjänster. Då nu nästan allt arbete utföres på ackord måste rimligen
ackordsförtjänsterna tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet
av situationen i Stripa. För att komma upp till de i orten vanliga
ackordsförtjänsterna måste Stripaarbetarna kräva ’’medgivanden,
gående utöver vad sagda avtal innehöH’’, men dylika småsaker
fäster utskottet icke avseende vid. Det kan också hända att utskottet
icke hann att taga reda på denna omständighet, innan det var
färdigt med sin dom.
Utskottets karakteristik av Stripa med den därtill fogade
motiveringen innebär att allmän avstängning av arbetslösa kan och skall
ske — Sandlerska regeringen störtades ju därför att den icke ville
detta — även i fall, då det ej är klart att de faktiska lönerna ej
bliva skäliga. Det ligger med andra ord redan i statsutskottets
behandling av själva Stripafallet en skärpning av förut gällande
direktiv.
Vi övergå nu till det s. k. förtydligandet. Regeringens upphävande
av A. K:s hänvisningsbeslut ledsagades av en ganska utförlig
motivering, i vilken det heter:
Enligt de i riksdagens skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, angivna direktiven
för arbetslöshetspolitiken skall förekomsten av arbetskonflikt medföra vissa
avvikelser från den eljest gällande allmänna regeln, att arbetslös är skyldig
mottaga honom anvisat arbete, därest icke den erbjudna lönen är oskäligt låg.
Dessa avvikelser äro olika alltefter konfliktens art. I riksdagsskrivelsen skiljes
i sådant hänseende mellan allmän konflikt och partiell konflikt. Vid allmän
konflikt, karakteriserad såsom omfattande ^Met övervägande antalet arbetare
inom visst fack antingen på en särskild ort eller inom landet i dess helhef,
skola alla fackets arbetare på orten, respektive i landet, anses diskvalificerade
i avseende å arbetslöshetshjälp och förty avstängas från nödhjälpsarbete och
arbetslöshetsunderstöd. Partiell konflikt skall enligt riksdagens uttalande i vissa
fall betraktas såsom till sin innebörd likställd med allmän konflikt. Härom
yttras i förenämnda riksdagsskrivelse:
’’Så vitt riksdagen kan finna, föreligger i detta hänseende icke någon
principiell skillnad mellan allmänna och partiella konflikter. Många gånger
torde strider å arbetsmarknaden, som uppträda under den partiella
konfliktens form, i själva verket vara ett led i en genomgående plan, avsedd att
förändra löne- och arbetsvillkoren inom hela yrket, respektive industrier. Där
detta är förhållandet, synes i nu ifrågavarande hänseende böra tillämpas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
