Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Möller, Gustav: Ett fall och en uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL OCH EN UPPSTÅNDELSE 201
verlca pä de allmänna löne- ooli arhetsvillkoren inom facket för orten,
respektive landet;
att vid såväl allmänna som partiella konflikter vederbörande kommunala
arbetslöshetskommitté omedelbart skall underställa arbetslöshetskommissionen
frågan om konfliktens karaktär, därvid kommissionens arbetsutskott har att,
därest konflikten prövas hava karaktären av allmän eller därmed likställd
partiell konflikt, ofördröjligen meddela beslut, vilket genast skall verkställas;
samt att, därest enighet inom utskottet ej uppnås i fråga om partiell
konflikts karaktär av allmän, ärendet skall hänskjutas till Eders Kungl. Maj:t,
varvid dock ovannämnda beslut beträffande hjälpverksamheten skall bestå i
avvaktan på Eders Kungl. Majits beslut.
Så sågo de direktiv ut, vilka regeringen hade att följa, då den
skulle behandla Stripafallet. Var finns i dessa
hänvisningsförfarandet? Ingenstädes. Den 10 mars 1922 hade den Brantingska
regeringen fattat ett principbeslut. Detta publicerades samtidigt med
en klargörande kommuniké, i vilken bl. a. sägs:
Vad särskilt angår frågan om hänförande av blockerat arbete till de
’’lämpliga’’ arbetstillfällena, anser sig regeringen böra så klart som möjligt
framlägga den åskådning, från vilken den vid handläggning av hithörande ärenden
kommer att utgå. Sådana fall kunna för visso förekomma, då samhällsintresset
kräver, att hänsyn icke tages till en arbetargrupps blockadpåbud. Men
samhällsintresset kräver ock ofrånkomligt, att understödspolitiken icke genom sin
allmänna riktning blir ett medel att nedbryta hela den solidaritetsgrund och
faktiska rättsordning, på vilken avtalsväsendet byggts upp och även framdeles
skall vila.
Tillämpandet av en regel i fråga om arl et sanvisning, som skulle innebära
påbjudande, vid risk av arbetslöshetsunderstödets indragande, av klart
dokumenterat strejkbryteri, vore enligt regeringens mening till sina verkningar
ödesdigert för de framtida förhållandena på arbetsmarknaden och dö/rmed också
för hela samhället, Begerimgen kommer icke att lämnxi sin medverkan till en
sådan arbetslöshetspolitik.
Här sades alltså klart ut att den andra socialdemokratiska
regeringen icke ville medverka till en arbetslöshetspolitik, i vilken som ett
led inginge hänvisning till "klart dokumenterat strejkbryteri’’.
Reservationen för de fall, då en arbetargrupps blockadpåbud ej kunde
respekteras gällde uppenbarligen de undantagsfall, då
okynnes-blockader proklamerats av någon arbetargrupp. Stripakonflikten
var icke och har icke av någon vederhäftig bedömare
karakteriserats som en okynneskonflikt. Detta den Brantingska regeringens
principbeslut lämnades orubbat kvar av riksdagen, då 1922 års
direktiv utformades. Hänvisningsförfarandet var därigenom för
framtiden avskaffat just ifråga om konflikter av den art som
Stripakonflikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
