Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Cederblad, Nils: Befolkningsfrågan i Sverige under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 NILS CEDERBLAD
feber, koppor och ’’hetsig sjukdom" drogo härjande fram, där
hungersnöden gått förut. Men det var ej hela landet, som
hemsöktes. Skåne synes ha sluppit relativt lindrigt undan. Trots att
det skånska jordbruket stod mycket lågt under 1700-talet, hörde
landskapet dock till överskottsområdena. Spannmålshandeln var
dock föga utvecklad och kommunikationerna så bristfälliga, att man
redan i Småland träffade på det första hungerdistriktet. Det
egentliga hungersnödsområdet sträckte sig i ett brett bälte från
Västergötland över Värmland och Bergslagen till Gästrikland. I Dalarna,
som på denna tid måste anses vara överbefolkat, steg de dödas antal
till mer än sex gånger de föddas under år 1773. Här hade
hemmansklyvningen gått längst, varigenom jordbruket häimnadeis;
även under goda år måste man föra till Bergslagen all den
spannmål, som kunde avvaras från Mälardalen, samt importera från
utlandet. I Norrland slutligen var man jämförelsevis förskonad från
missväxten. De nordligaste länen jämte Malmöhus voro de enda
provinser, som kunde uppvisa någon folkökning under år 1773. Ett
studium av denna hungersnöd visar alltså, att befolkningsfrågan
under 1700-talet ej var någon för hela landet entydig fråga. Där
funnos över- och underbefolkade områden samtidigt. De stora
ödeskogarna och obygderna delade upp landet i distrikt, som levde vart
och ett sitt särskilda liv. Först i och med kommunikationernas
utveckling ha vi fått en för hela landet gemensam befolkningsfråga.
Tiden efter år 1773 fram mot 1800 är i allmänhet en gynnsam
period. En häftig koppepidemi år 1779, några felslagna skördar i
början av 1780-talet och ryska kriget 1789—90 bilda avbrotten i
utvecklingen. Folkökningen är ganska stark och koncentrerar sig på
Norrland, som synes ha hastigt utvecklat sig. Århundradet slutar
med ett bakslag: missväxt tre år i rad, och följderna avspegla sig
genast i befolkningsförhållandena. På nytt skära kurvorna över
födelse- och dödstal varandra, folkmängden minskas. År 1800 är
ett av de svåraste nödåren i vår nyare historia. Det var sista gången
kopporna spelade någon större roll bland dödsorsakerna; nu började
man nämligen införa vaccinationen och därmed var det slut med
de koppepidemier, som förut med en förfärans regelbundenhet vart
sjätte eller sjunde år gått fram över landet. Ryska och danska
krigen 1808—09 medförde ånyo folkminskning. Dödligheten ökades
enormt, väl ej så mycket till följd av krigets omedelbara verkningar
som på grund av de bedrövliga hygieniska förhållandena inom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
