Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Cederblad, Nils: Befolkningsfrågan i Sverige under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 NILS CEDERBLAD
med andra folk kan man knappast finna någon annan förklaring
till den låga dödligheten än den förhållandevis höga grad av
folkupplysning, som den lutherska kyrkan förmått under sin krafts
dagar skänka vårt folk, och även det fria, sekelgamla statsskick, som
vid denna tid gav Sverige nästan en undantagsställning i Europa
vid sidan av England.’’
Folkökningen under 1800-talets förra hälft koncentrerade sig på
Norrlandslänen, Skåne, Västergötland och Bohuslän, under det att
Mälartrakten och Dalarna nästan stagnerade. Anledningen till att
de centrala delarna av vårt land ej följde med, är bl. a. att söka
i att järnhanteringen i Bergslagen utvecklades så långsamt.
Tillväxten var mycket starkare på landsbygden än i städerna, som
voro skäligen obetydliga. Endast Stockholm, Göteborg och
Karlskrona hade år 1830 mer än 10,000 invånare; ytterligare funnos blott
tre städer, Malmö, Gävle och Kalmar, som ägde över 5,000
invånare. Det stora flertalet städer voro blott att anse såsom större
byar. Folkökningen möjliggjordes i främsta rummet genom att
ny mark togs upp; alltid kunde man bryta upp en så stor åkerlapp,
att den räckte till ett potatisland. Potatisodlingen tredubblades på
10 år och skänkte mat och brännvin åt folket.
Så fortgick utvecklingen år efter år. ’’Bygd bröts, hemman
skiftades och styckades, backstugor byggdes och statarebostäder
uppfördes vid herrgårdarna — detta var summan av Sveriges
ekonomiska liv vid denna tid.’’ Övriga näringsgrenar förde en blygsam
tillvaro. På 1840-talet voro endast 9 procent av folkmängden
sysselsatta inom industri och bergsbruk, 2 procent inom handel och
samfärdsel, 8 procent i allmän tjänst och resten eller något över
80 procent i jordbruket. Det är nästan precis samma
yrkesfördelning som på 1750-talet. Inom jordbrukarklassen hade dock en
förskjutning ägt rum från det självägande bondeståndet till
proletärgrupperna, torpare och backstugusittare. Under de 90 åren hade
de självständiga jordbrukarnas antal ökat med 16 procent, medan
torparnas stigit med 218 och backstugusittarnas med 227 procent.
Dessutom hade i en del trakter uppstått en ny tjänsteklass, statarna,
vilkas ekonomiska ställning ej nådde upp till torparklassens.
Situationen på 1860-talet kan i korthet karakteriseras på det sättet,
att större delen av landsbygden var överbefolkad. Nyodlingen hade
med dåtida jordbruksmetoder nått sin gräns. Folkökningen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
