Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Cederblad, Nils: Befolkningsfrågan i Sverige under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSFEÅGAN I SVERIGE UNDER ÄLDRE TIDER 239
helt avgörande för folkmängdens förändringar, ty in- och
utflyttningar spelade en obetydlig roll. Under 1700-talet klagade man
före befolkningsstatistikens upprättande över den stora
utflyttningen, som ansågs beröva landet en avsevärd del av den folkmängd,
det så väl behövde; i själva verket torde emigrationen då ha uppgått
till några hundratal personer, vilka i flertalet fall flyttade över
till Finland. Efter år 1810 ha födelse- och dödskurvorna aldrig
skurit varandra, utan varje år har medfört ett överskott av födda.
På grund av att emigrationen tagit en omfattning, som man förut
ej kunnat tänka sig, har emellertid folkminskning inträffat under
tre år. En stark foUvökning är den dominerande företeelsen under
1800-talet, särskilt under dess förra hälft. För att giva en bild av
styrkan av denna ökning meddelas här en tablå över folkmiängdens
förändringar, där för jämförelsens skull uppgifter miedtagits från år
1570 till nuvarande tid.
Tabellen visar den utpräglade skillnaden mellan 1700- och
1800-talen med avseende på folkökningen. Under förra hälften av
1700-talet utgjorde tillväxten 3,85 °/oo i medeltal per år, under senare
hälften 5,49 Y^o- I jämförelse härmed te sig siffrorna för 1800-talet,
8,14 Voo och 7,G 2 för de båda halvseklen, såsom mycket höga.
Av det förut återgivna diagrammet framgår, att orsaken till att
folkökningen efter år 1810 skjuter fart, är den då begynnande
sänkningen i dödligheten. Sedan denna tid har dödligheten nästan
oavbrutet varit i sjunkande, medan födelsefrekvensen under större
delen av 1800-talet varit konstant. Den tidiga tillbakagången i
dödligheten är något för vårt land säreget; för Europa i sin helhet
började minskningen först fram på 1870-talet. De skandinaviska
länderna ha under hela 1800-talet rivaliserat om att ha den lägsta
dödligheten och då denna ansetts vara en av de bästa mätarna på
ett folks kulturella nivå, är det med berättigad stolthet vi kunna
peka på utvecklingen under förra seklet. Sundbärg skriver om
1820-talet: "Vårt lands egendomliga försteg med avseende på
dödligheten vittnar uppenbarligen, trots allt, om ett aktningsvärt
kulturarbete — i sina resultat så mycket märkligare, om man erinrar
sig de starka motverkande krafterna: fattigdomen och
drycken-skåpen. Det var Gösta Berlings tid, och ^festen gick som en yrande
långdans kring Lövens sjö’. Brännvinet flöt i strömmar. ’Den
tidens människor tänkte aldrig på vad de gjorde’. Vid jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
