Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Eklund, Torsten: Strindberg och åttiotalets unga Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 torsten eklund
har, hör på det herre, och skriv upp det, jag har angripit
äktenskapet under nuvarande förhållanden, jag har alltså icke angripit
kvinnan utan jag har angripit, skriv upp det med stora bokstäver. De
nuvarande förhållandena’’. Överallt där Strindberg märker att
hans skildring av kvinnan blivit för mörk, förskansar han sig
bakom denna trollformel. Den stackars musikern i För att bli gift, som
får en tyrannisk hustru och hela hennes släkt på halsen, måste
resignera: ’’Det kunde inte fan hjälpa under nuvarande förhållanden!"
I Naturhinder tvingas mannen, som sökt införa ett sant äktenskap,
att uppgiva ’ ’allt hopp om kvinnans emancipation från naturlagarna,
under nuvarande förhållanden var han nog klok att tillägga". I
Kvarstadsresan namnger Strindberg direkt och citerar Die Frau och
stannar vid att ’ ’under Nuvarande förhållanden kan och bör
ingenting göras". Och även Mills Kvinnans underordnade ställning söker
han jämka ihop med sina egna åsikter; i Likställighet och tyranni
avtrycker han de behagliga ställen han lyckats uppleta hos Mill.
Men dessa försök att ta sin tillflykt till de radikala auktoriteterna
tillfredsställde ingalunda meningsfränderna i Sverige. Visserligen
förstummades kritiken under Giftasprocessen och de unga slöto
man-grant upp vid Strindbergs sida. För ett ögonblick hyllades han
nu såsom framstegspartiets hjälte och martyr, men nu visade det
sig, att ej heller bifallet riktigt tillfredsställde honom. Hans
ömtåliga personlighetskänsla reagerade mot all den välvilliga
påtryckning och omtanke, som kom honom till del. Allt hade gått väl, så
länge han i utlandet ostörd och oberoende fick grubbla över
samhället och dess brister. Men i partivännernas mitt kände han sin
självständighet hotad, han tyckte sig spela med i en komedi och
rollen "var falsk hela vägen igenom. Han skulle bli folktribun,
religionsstiftare, partiledare, allt utom vad han var — författare. Det
var den pinsammaste tid han upplevat", klagar han i
Tjänstekvinnans son. Och i novellen Genvägar, där händelsen spelar under
processens dagar, ger han en liknande skildring: folket uppträder som
fordringsägare, vill lägga beslag på hans själ, göra honom till sin
profet, till sin tjänare.
Och när processen väl var över begynte man kritisera honom.
Början skedde med en insändare Till August Strindberg från en
kvinna, som infördes i Tiden 31 januari 1885 och som av
redaktionen beledsagades av följande anmärkningar: "Vår högt aktade vän
och meningsfrände i de flesta stycken, herr August Strindberg, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
