Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Eklund, Torsten: Strindberg och åttiotalets unga Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strindberg och åttiotalets unga sverige ^ 291
han att en radikal tidning kommit till stånd och var utgiven, och
han anmodades inträda som frivillig. Återigen hade man rusat
åstad, och så skulle han komma efter och hjälpa. Nu var han
visserligen inne i skönlitteraturen, men med tolv års erfarenhet i
tidningssaker tyckte han att man kunnat inviga honom i hemligheten i
förväg. Men han fäste sig icke vidare vid den småsaken utan inträdde
som soldat i ledet under de yngres överbefäl.Och sedermera fick
han alltflera tillfällen till missnöje med tidningens hållning. Vid
denna tid hade han ju på fullaste allvar givit sig i kast med den
sociala frågan, men att tänka efter partiemas program lärde han sig
aldrig. Hur radikal han än var i sina angrepp på överklassen och
den enskilda äganderätten, blev han dock aldrig rättrogen marxist.
Den lyxproducerande industrin och storstadskulturen ansåg han
vara av ondo och predikade i stället återgång till ett sundare,
enklare bondeliv; han bestämdes härvidlag säkerligen till en del av sin
gamla klockarkärlek för lantmannapartiet, vars politiska genombrott
han varit med att uppleva. Hans ståndpunkt var närmast
agrarsocialismens. I Tiden fanns till en början lantmannavänstern
representerad genom Emil Svensén, men från 1885 trädde denne tillbaka
jämte Amoldson, och ledningen övergick då till Branting, som gav
tidningen en strängare socialistisk karaktär och även fick den
antagen till organ för fackföreningarna. Branting var nu ingalunda
blid mot bondesynpunkterna och såg heller icke genom fingrarna med
Strindbergs kätterier därvidlag. Redan i sin anmälan av
Sömn-gångamätter den 22 februari 1884 tog han sålunda avstånd ehuru
hovsamt från dennes kulturkritik och yttrade på tal om den
rous-seauanska tendensen: ’ ’Här är en grundolikhet mellan honom och det
revolutionära framstegspartiet, vilket han synes så med hull och hår
tillhöra.’’
Men den punkt där åsikterna starkast brötos var kvinnofrågan.
Kvinnorörelsens idé var ju intimt införlivad med det dåtida
demokratiska programmet. När Strindberg gjorde sitt första inlägg med
Giftas I hade han tydligen på känn, att det skulle skära sig och sökte
rädda sig med att framhålla att Bebels ståndpunkt i Die Frau, en av
rörelsens heliga böcker, ingalunda vore oförenlig med hans egen.
Bebel ansåg naturligt nog för resten att en slutgiltig lösning av
kvinnofrågan endast kunde ske i framtidens socialistiska samhälle.
I företalet till Giftas skiljer också Strindberg bestämt på
-"framtidens kvinna och äktenskap" och "nuvarande förhållanden": "Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
