Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1926 - Stolpe, Herman: Socialism och fri konkurrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
HERMAN STOLPE
huvudföremålet för deras intresse var den enskilda människans
ekonomiska ansträngningar, i och för sig varken egendomligt eller
oriktigt, utan även att de uppenbart negligerade
associationsbild-ningamas ekonomiska möjligheter och betydelse. Allmänt bekant är
ju exempelvis, hur Adam Smith klart uttalade sina tvivel om
aktiebolagsformens framtidsmöjligheter. Betraktelsesättet var i grunden
ej blott individualistiskt, det skärptes till en atomistisk syn på
problemen, ytterligare understruken därigenom att man, delvis under
inflytande av 1700-talsfilosofin, standardiserade människorna i en
genomsnittstyp, som ej blott fick fylla en uppgift som
utgångspunkten för ett inledande schematiskt resonemang utan tänktes äga full
realitet. Fri konkurrens innebar under dessa förutsättningar, att
individerna släpptes lösa i ett allmänt krig alla mot alla, där tanken
på den egna individuella fördelen betraktades som primus motor.
Ur denna spänning mellan de olika krafternas fria spel skulle
automatiskt, genom prisbildningens reglering av mekanismen, framgå
det för mänskligheten i dess helhet gynnsammaste resultatet.
Naturligtvis kunde man ej helt och hållet bortse från de
ekonomiska associationsbildningarnas roll, men den tänktes under inga
omständigheter kunna bli dominerande, varför man ock ansåg sig
ha rätt att bortse därifrån. Det är emellertid härutinnan, det stora
misstaget begåtts. Just den enorma utvecklingen under 1800-talet
av ekonomiska föreningsbildningar av olika art,
arbetsgivarföreningar, fackföreningar, konsumentföreningar m. m. har ställt frågan
om den fria konkurrensen i en annan dager. De klassiska
nationalekonomernas tanke, att den fria konkurrensen, fattad som de
individuella ekonomiska krafternas kamp mot varandra, skulle bestå av
och genom sig själv, har ej besannats. Redan tidigt påpekade
Proudhon, att "la concurrence tue la concurrenceatt
konkurrensen tar död på sig själv, och den ekonomiska utvecklingen under
1800-talet har i rikt mått besannat dessa ord. Ur den fria
konkurrensens eget sköte har nämligen sprungit fram en rad ekonomiska
föreningsbildningar, som satt till uppgift, att inhibera
konkurrensläget. Bl. a. utgör socialismen en rörelse, som gentemot
liberalismens individualistiska grundsyn sätter en klart fattad
kollektivis-tisk uppfattning av de sociala problemen.
Vill man klargöra för sig realinnehållet i den fria konkurrensens
begrepp, kan man ställa frågan på följande sätt, och man finner
då, att begreppet rämnar i tvenne: Skall med fri konkurrens avses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
