Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1926 - Stolpe, Herman: Socialism och fri konkurrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISM OCH FRI KONKURRENS
847
Fri konkurrens, ’laissez aller, laissez faire’’, var lösenordet, som
visserligen ej blev undantagslöst hörsammat nnder 1800-talet men
dock i stort sett varit nationalekonomernas recept för folklycka ocli
välstånd. Fri konkurrens, även tillagd epiteten ’’nyttig’’,
"härdande" m. m., är alltjämt ett omtyckt slagord i press av alla kulörer,
och man tror sig ofta nog kunna utan vidare fördöma en
ekonomisk företeelse, om den visar sig i ena eller andra avseendet
kollidera med eller sätta den härdande konkurrensen ur spelet. Med
begreppet fri konkurrens förhåller det sig emellertid på samma sätt
som med många andra dagligdags brukade lösenord. Man
reflekterar ej närmare över dess reella innebörd, det framkallar allmänt
tilltalande associationer och brukas för att slå ihjäl strängt taget alla
slags mer eller mindre förmenta ekonomiska villfarelser. En
högerman dräper lättvindigt allt, vad socialism heter, med motivering, att
socialismen sätter den nyttiga konkurrensen ur spelet. En
socialdemokrat fördömer högerns tullpolitik med hänvisning till fördelen
med fri konkurrens länderna emellan. Konsumentkooperationen
uppvisar det privata affärslivets monopoliseringstendenser och ser
alltså förvärvshushållningens förnämsta brist däri, att den sätter
den fria konkurrensen ur spelet. De privata affärsmännen å sin sida
svara med samma mynt: Det är vi, som representera det fria
enskilda företagandets och den fria konkurrensens samhällsbevarande
krafter! Kooperationen åter är en rörelse med jättestora
monopolvyer och gör allt för att upphäva den fria konkurrensen på
marknaden.
Onekligen erbjuder det ganska stora svårigheter att få fasta
hållpunkter i dessa resonemang, där det bollas hit och dit med den
fria konkurrensen. För man sin granskning en smula på djupet, har
man dock stora möjligheter att sprida klarare ljus över idéinnehållet
i den fria konkurrensens begrepp. Man kommer nämligen
underfund med, att begreppet, som till formen varit detsamma under mer
än ett århundrade, på grund av den ekonomiska utvecklingens egen
gång komanit att förlora åtskilligt av sin ursprungliga realitet och
att för närvarande döljer sig där bakom en rad föreställningar,
som dels ej skänka oss något av värde alls i vår undersökning av
ekonomiska sammanhang, dels äro helt oförenliga med varandra.
Adam Smith, Eicardo och de klassiska nationalekonomerna
över-liuvud utgingo i sitt teoretiserande över ekonomiska ting från en
strängt individicalistisk syn på tingen. Denna innebar ej endast, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
