Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1926 - Händelser och spörsmål - Svaghetstecken och krafttillskott - Europas Förenade stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL 383
utan på lösan sand. Men just ur den synpunkten betyder Tysklands inträde
i folkförbundet och upphöjande till full jämnställdhet -med stormakterna i
rådet ett krafttillskott. Här är det icke den kortsynta makten, som varit
avgörande utan ett klokt hänsynstagande till kommande behov och till
kommande tider. Det är att hoppas att Tysklands inträde även betyder en ökad
förståelse på stormaktshåll av det värdefulla i de insatser, som kunna göras
av självständiga och obundna småstater i det gemensamma arbetet på
fredens och samförståndets befästande i världen.
Drömmen om ett Pan-Europa är icke ny. Det är heller icke
underligt, att vår världsdels splittring på en massa små och
ofta nog mot varandra fientliga stater synts mången idealist
i gången tid som ett abderitiskt tillstånd. De senaste åi-ens ekonomiska misär,
ur vilken många av staterna haft svårt att finna någon utväg och ur vilken
ingen haft förmåga att snabbt resa sig, har gjort, att ekonomiska synpunkter
mer än förr kommit att läggas på frågan om en sammanslutning mellan de
europeiska staterna. Vad de var för sig ej kunnat bemästra skulle kanske
kimnat finna sin lösning, om de arbetat med förenade ansträngningar.
Har det gått att ena en mångfald gamla självständiga statsbildningar till
ett modern Italien eller Tyskland, skulle det icke då också kunna tänkas,
att man kunde fortsätta fram mot än större sammanslutningar? Det är en
tanke, som den tyske statistikern och ekonomen Wl. Woytimsky tagit upp till
behandling i sin bok ^Wie Vereinigtcn Staaten von Europa^’.
För att kunna bedöma i vad mån en tullunion skulle ha någon verkan och
i vilken riktning är det ju givetvis nödvändigt att ha någon kännedom om
hur förhållandena gestaltat sig under det hittills rådande anarkiska tillståndet.
Förf. börjar därför också sitt arbete med att ge en framställning av
folkhushållningens utveckling före kriget och under åren efter kriget. Få personer
torde vara mera kompetenta till ett dylikt arbete än förf. Han har under
de senaste åren sysslat med ett stort och brett anlagt statistiskt uppslagsverk
’’Die Welt in Zahlen’’, däri alla viktigare sidor av det samhälleliga livet
bli siffermässigt belysta. Nu ger han i "Europas Förenade Stater’’ en
koncentrerad skildring i siffror och tabeller av de olika näringsgrenarnas
utveckling och av i vad mån de skilda länderna äro beroende av varandra för sin
behovstäckning.
Många vägar kan man vandra, om man vill ut ur den stagnation, som
onekligen kännetecknar det europeiska näringslivet. Produktionskostnaderna kunna
sänkas, befolkningens köpkraft höjas, produktivkrafterna inriktas förnuftigare,
en smidigare anpassning åstadkommas, men hur man än vänder sig står det
enligt hans mening och med rätta klart, att en tullkamp mellan Europas
stater endast kan lägga hinder i vägen och fördröja tillfrisknandet.
En jämförelse med Amerikas Förenta Stater visar detta. Deras försteg i
fråga om naturliga rikedomar är icke så överväldigande, som man vill låta
påskina, dess invånare kunna icke sägas vara bättre kvalificerade än Europas,
folktätheten kan icke vara den avgörande, ty de tätast befolkade staterna
i vår världsdel äro de som äro bärare av framstegen. Orsaken finner han i
att det vidsträclita amerikanska området icke är sönderdelat i en mängd små-
Europas
Förenade stater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
