Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Branting, Georg: Samhällsbyggandet i skogslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSBYGGANDKT I SKOGSJ.ANDET 403
demokratin kan föra en jordpolitik, syftande till de stora
markdo-mänernas sönderslående i mindre, privata delar, medveten om att
åsyfta en oirdning, där dessa delar i alla fall skola knnna bringas
att samverka till det helas nytta och på så sätt i verkligheten
socia-liseras. Storkapitalismens värde som organisatör av produktionen
får bedömas i varje särskilt fall, och vår svenska erfarenhet har
visat att jordens förvandling till bolags jord innebär en social och
nationalekonomisk förödelse. Den centraliserade driftens fördelar
få ej köpas för dyrt.
Hindra oss alltså icke de speciellt socialistiska synpunkterna i
kampen mot de jordägande bolagen, må gärna erkännas, att någon
säker framtidslinje ur allmänt nationalekonomisk eller social
syn-punl^t knappast finnes uppdragen för svenska jordpolitiken. Man
måste erkänna den nuvarande periodens motsägelsefulla
betingelser: å ena sidan allt lättare att importera jordbruksalster från
trakter, där solenergin är rikligare, arbetskraften billigare eller mera
maskin-ersatt än här; å andra sidan, den nationella
tillvarelseformen ännu såsom en given nödvändighet, vårt nationsbestånd
krävande en bofast, rotfast befolkning, och f. ö. kan ju icke den på
jorden förbrukade arbetskraften annat än helt långsamt förflyttas
eller utnyttjas på mer ekonomisk sätt. Den stora allmänheten torde
mena, att landet så långt det för dagen går bör bevara sin
karaktär av blandat industri-, jord- och skogsbrukarland. Partierna
tvingas emellertid taga ställning till den intensiva intressekamp,
som på det ekonomiska fältet pågår mellan befolkningen och
bolagen om jorden och skogen, deii kamp, som i det tysta vill
avgöra landets sociala struktur. Här splittras högern: dess
nationalistiska, konservativa tendenser borde göra den bondevänlig, men dess
mera reella roll som företrädare för de storkapitalistisika intressena
blir den avgörande. Ha vi återigen på socialistiskt håll klart, att
här äntligen bör bedrivas ^n kooisekvent och kraftig antikapitalistisk
jordpolitik — utan angrepp mot den rationella formen för modem
träindustri, då stå stora verksamhetsfält öppna för
socialdemokratisk folkpolitik.
Den väg för socialisering, som särskilt Karleby pläderade för, och
som helt enkelt består i att samhället icke direkt exproprierar eller
på annat sätt förvärvar de stora produktionsmedlen i privatägo,
utan blott genom lagstiftning inskränker privatäganderättens
intensitet, har visat sig till en viss gräns framkomlig, men full av
stötestenar. Den sociala valordning, som faktiäkt åvägabragts av
t. ex. Norrlandslagarna och. Ensittarlagen, är obestridlig, men
man måste dock erkänna, att någon avgörande ekonomisk
maktförskjutning icke ägt rum genom dessa eller liknande lagar —
och en springande punkt är just den, om detta någonsin kan
förväntas ! Storkapitalet har allt som allt icke svagare ställning i 1926
års Sverige än i kung Oscars. Inskränker man sig till att
överlämna åt dylika sociala lagar den mera blygsamma uppgiften att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
