Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Hansson, Sigfrid: Svensk fackföreningsrörelse och socialism på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 SIGFRID HANSSON
Striden om spaniiinålstullarna. Huvudstaden hade valt idel
frihandlare, men valet kasserades, sedan man upptäckt, att han för en del
år sedan hade försummat att betala sina kommunalutskylder med
11 kronor och 58 öre, med påföljd att Stockholmsbänken i andra
kammaren blev besatt med protektionister! Ångköks-Olle var under
striden mellan liberalerna o.ch socialdemokraterna i
Fackföreningarnas centralkommitté tidningen Social-Demokratens strykpojke och
fick slita spö i tidningen bl. a. för att han söndagen den 22 november
1885 hade inbjudit de "äldste’’ och de "vankelmodige" inom
kommittén till "en finare frukost å ångköket" i syfte att "så hastigt
som möjligt avliva det nya programmet". De "äldste" voro
fortfarande, enligt Social-Demokratens uppgift, i majoritet inom,
kommittén.
Tidningen Fäderneslandet sokunderade Ängköks-Olle och dennes
meningsfränder genom att offentligt utpeka de fackföreningar,
vilkas ombud i centralkommittén "bedrevo socialistisk agitation".
Ifrågavarande fackföreningar vc.ro: tapetseramas^ träarbetarnas,
smedernas, skomakeriarbetarnas, tobaksarbetarnas, bleck- och
plåt-sJagarnas samt de typografiska tryckarnas (icke att förväxla med
Typografiska föreningen). Tidningen beklagade, att man inom
kommittén börjat införa "sprängämnen", som kunde kasta
arbetarna "tillbaka ur den position, som de nu intagit", och ironiserade
över dem, "som kalla sig socialister ehuru endast ett par av dem
tycks vara något mera hemmastadda i den moderna samhällslära, som
tager sig benämningen den sociala^\––"Skulle dessa kanske
välmenande men obetänksamma unga män lyckas genomdriva
besluten i den riktning som angivits, torde" — yttrade tidningen
— "fackföreningsrörelsen här ha spelat ut sin roll, då en nödvändig
följd härav bleve splittring. Må de betänka sig, innan de handla,
och må deras respektive föreningar överväga, om de böra åtaga sig
ansvaret för sina ombuds handlingar eller återkalla dessa och istället
utse andra!"
Fäderneslandet passade samtidigt på att undervisa
fackföreningarna om hur de rätteligen borde inrikta sin poditik. I avseende på
allt, som rörde sociallagstiftningen, folkundervisningen, rösträtten,
skatteväsendet och strävandena efter att få till stånd lättnader i
militärbördorna kunde, framhöll tidningen, icke ett steg tagas framåt
utan riksdagens medverkan. "Vad vore under sådana förhållanden
naturligare" — fortsatte den — "än att fackföreningarna
omedelbart försökte inverka på densamma genom hithörande lagförslags
utarbetande eller genom frisinnade riksdagsmäns vidtalande
angående dylika förslags väckande eller genom att åtminstone skänka
dessa ett kraftigt moraliskt understöd. Detta skulle de väl även redan
hava gjort, om icke socialisterna blandat sig i saken och väckt
misstankar mot de frisinnade såsom icke arbetsvänliga, emedan de icke
tillika äro socialister. De sistnämnda hava därigenom ådragit sig
ett stort ansvar och visat en beklaglig politisk blindhet, vars frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
